julstök

När jag var hemma hos föräldrarna i helgen råkade jag också läsa en artikel i Amelia Jul, skriven av Malin Wollin. Jag minns inte exakt hur det stod, men innebörden i det jag fäste mig mest vid var att hon anser att riktig julstämning är något som förekommer i riktiga hem, där det bor människor som är vuxna på riktigt. Hemma hos henne är det mera som om någon i misstag har lagt en julduk på ett ikeabord.

Så känns det ganska ofta för mej också, inte bara gällande julen utan hela tillvaron i stort. Det finns de som är vuxna på riktigt och som har varma, fina välkomnande hem som alla blir genuint glada och harmoniska av att komma på besök till och så finns det vi som pliktskyldigast placerar ut löpare på ikeabord och hoppas att någon låter sig luras. Men när börjar man räknas som en riktig vuxen, med riktiga etablerade och genuina traditioner som inte är kopierade från tidningar som just Jul-Amelia eller inhandlade på ikea? När man har barn? När man gör sin egen skinka av egenhändigt uppfött svin? När man bakar pepparkakor och gör degen från scratch och verkligen är genuint lycklig hela, hela tiden och inte alls blir trött och irriterad och önskar att man haft förstånd att låta bli. Vad är det som krävs? Kanske det är så enkelt att det enda som behövs är att man slutar flytta så fort man igen lyckats etablera var lillajulgranen ska stå? Eller borde man besitta någon slags inre harmoni som vissa bara inte har oavsett hur jävla mycket man pysslar med glitterlim och gör sig till?

Och jo - all min frustration till trots - det torde bli en Doriskalender även i år. Trots att N. bytte in sin blixt i samband med kameraköp, trots att vi i upprorisk flyttningsdesperation skamlöst övergav vår scanner på icke-namngiven loppis och trots brist på såväl tid som inspiration.