skåp

...glömde säga att nya skåpet är grundmålat nu. Jag började skrapa färg av det redan i somras - trettio grader varmt och 80 år gammal färg och en varmluftspistol är inte en kombination jag desto vidare rekommenderar - men sen i något skede övergick hela projektet lite vagt i N:s händer och han har stått ute på balkongen och slipat och gnuggat och kommit in och spottat färgdamm allt emellanåt medan jag har suttit i soffan och läst och ätit choklad och inte riktigt kommit mig för att hävda min feministiska rätt till att själv slipa mitt skåp och sedan, i förrgår, så drog han plötsligt helt utan förvarning in hela skåpet och bredde ut tidningar och började måla!

Så jag blev tvungen att hastigt se lite ynklig ut och antyda att nog är det ju konstigt att jag aldrig är betrodd med att måla och sen fick jag - surprise, surprise - överta målandet och nu är hela skåpet grundmålat. Hoppas kunna måla på riktigt ikväll, ifall N. har tid att spackla och slipa lite, för jag har klottat lite och målat så tjockt att det har runnit. Bara litelite, men ändå. Pappor och pojkvänner hatar som bekant när det blir rinnigt. De ger en den där blicken som att de inte kan förstå hur man blev så misslyckad och hur de sjäv kan ha någon som helst koppling till en. Och så visar de på skåpet och säger "oj, här har det visst droppat lite" på ett väldigt menande sätt så att man ska förstå precis hur dåligt det är.

Jag gillar bara att måla, jag har aldrig påstått att jag är duktig.