ynk

Det har varit en genomgående unhappy week och nu är jag förkyld också. Vi ska ha gäster ikväll och jag är sjukligt blek med feberrosiga kinder och glansiga ögon. Jag ser så där dramatiskt 1800-talslungsjuk ut, jag vet ingen som är så bra som jag på att se just lungsjuk ut. Som stilideal är det det som ligger allra närmast mina naturliga förutsättningar. Ont i halsen, ont i ryggen. Ynk.

Igår tittade vi på Lost in Translation för jag vet inte hur mångte gången. Den var lika bra som vanligt. Alltid när man är ledsen borde man se Lost in translation. Man kanske inte blir gladare, men den får åtminstone ens ledsenhet att verka cool och bright lights-big city-chic. Och det är alltid något. Och så kan man vara lite triumferande över att stackars Sofia Coppola som mobbades så av alla för sin medverkan i Gudfadern 3, sedan gjorde två helt underbara filmer: the Virgin Suicides och Lost in Translation. Nu väntar jag med spänning på att få se Marie Antoinette också - med Kirsten Dunst och Marianne Faithfull(?!). Den är säkert bra. Och så vill jag ha en sådan där ljusrosa peruk som Charlotte/Scarlet har som jag ska ha på mig när jag sitter och sörplar Sofia Coppolas eget vin ur en rosa konservburk, med sugrör. Gud så classy. Hur ska jag få tag på Sofia-vin när jag inte bor i USA? Kan man beställa? Häller tullen ut det då? Skulle de göra något så grymt mot en som är både ledsen och lungsjuk? Man vet inte. Antagligen...