mest om tja, film kanske?

Åh, jag hörde just vinternoll2! och plötsligt sitter jag här och nästan väntar på en långkallvinter. och jag är verkligen inte den som brukar ha något till övers för sådana. Där ser man.



Annars vet jag inte. Vi var och vinterbonade boden i helgen, den fick tre splitter nya knutar, så nu hoppas vi att den inte läcker så ohejdat mycket. På fredagen när vi åkte upp hamnade vi mitt i en bilolycka, eller lyckligtvis var vi inte inblandade i själva olyckan, utan kom strax efter. Till först var det bara lätt obehagligt men sedan när vi satt där i skymningen och Anna Ternheim sjöng "Calling Love" och MediHeli landade hundra meter framför oss så kändes det plötsligt som bilolyckan i Wild at Heart, när Sailor och Lula på sin roadtrip genom den amerikanska södern mitt i natten kör förbi en olycksplats och Sherilyn Fenn irrar runt och hysteriskt söker sin handväska (var det handväskan?) innan hon slutligen faller ihop och dör. Och först då blev det av någon anledning riktigt hemskt... Konstigt nog.

Det var på det hela taget en märklig upplevelse: först höll N. nästan på att bli påkörd av en galning till motorcyklist som brände igenom hela bilkön och avspärrningen och allt i jättehög hastighet och sedan irrade vi på i ett industriområde i nästan en timme och försökte komma ut på huvudvägen igen. Först när vi följde en tysk paketbil kom vi rätt (N. var tveksam "det där är ju en polack, hur skulle nu han hitta här?" Men jag trodde på den, tyskar är praktiska, de har säkert GPS även i en hundra år gammal skåpbil, och se så bra det gick?)

Måndag och tisdag hade vi systeryster här, det är alltid roligt. Vi gjorde konstig fancy mat som började som utmärkta råvaror och slutade som "ser det inte litelite ut som lever?" och sen gick vi på bio: Lady in the water. Den var bra. Även om den var lite oklar på sina ställen och även om hela det där uppläggget med stirrig vän flicka som universums ovetande räddare kändes lite Fifth Element, så jo, jag gillade den. Den var oväntat rolig och det fanns en pool och det är alltid befriande med filmer utan stora stjärnor (jag kände inte ens igen Frederico från six feet under, eller killen såg onekligen bekant ut men hans minspel påminde snarare om Joey, storebror i tv-serien Blossom - om nu någon minns en så pass avlägsen forntid? - så jag kopplade inte...).

Plus att jag utan att jag visste om det har en sån där Skrunt hemma i badrummet. Jag hör den krafsa så där metalliskt vasst alla nätter... Så igenkänningsfaktorn kan ha spelat in.