playing hooky

Eftersom jag numera har den oehörda lyxen att ganska bra kunna bestämma över mina egna arbetstider, så tog jag ledigt imorse för en så pass patetisk sysselsättning som att gå på Galna Dagar. Jag hade extremt dåligt samvete och kände mig som en Mycket Ytlig Människa. Men ändå. Det går snabbt, tänkte jag, för i min naivitet hade jag trott att det skulle vara jag, ett gäng morgonpigga pälspensionärer och någon enstaka lattemamma som är där när de öppnar.

Men nej. Ingen jobbar längre, ingen går i skola, alla är lediga! Alla var där och alla ville shoppa. Samhället, eller åtminstone de städer där det finns ett Stocka, måste ha avstannat helt?! Fascinerande. Fem över åtta var vissa lådor redan helt tomma och zombietanterna vacklade under bördan av allt de drog runt med, famnen full med blandade plagg och sen de där evinnerliga tre förpackningarna med vadd överst. (What's the deal med vadden, varför hamstrar alla just vadd - det är ju inte som just den skulle vara så väldigt dyr annars heller? Hur tänker folk då?)

Så jag greps av den alltmänt upprymda stämningen och tokshoppade jag också. Kom hem med ett par jeans, 2 basictoppar med trekvartsärm, svart läderbälte, en sköna hem samt Bodil Malmstens Priset på vatten i Finistère i pocket. Allt i enlighet med min systers senaste bevingade visdomsord "flickor behöver så mycket".

Jo, det är sant. Det är det verkligen. Allt var bara bra saker som jag verkligen behövde. Men nu, efter att ha varit ledig hela förmiddagen, vill jag verkligen inte jobba. Det är lite dåligt.