valborgsrenovering

Lite bilder från helgens renoveringsprojekt:

Här målas takbräder...
Kaffepaus. Notera Paris Hilton-shadesen...
Bodmålning.
Nya villatrappan!

ghosts in the machinery

Bloggen har tagit över och gör härmed som den vill. Jag trodde jag hade tagit bort och ändrat det gula påsktemat, men märkte sedan att det hade jag tydligen inte alls för det gula poppade tandkrämsfläcksenvist upp gång på gång fast det inte rimligtvis borde, och sedan till slut så orkade jag inte med det längre, utan tänkte: fine, någon annan mer energirik dag, i någon annan dimension, i något annat liv och så sket jag helt i att ens försöka spara mina ändringar. Men så plötsligt, ett halvt dygn senare, så var det gula ändå borta. Vi fick rött istället. Hoppas alla kan leva med det tills bloggen vill byta färger nästa gång.

Sen trodde jag att jag postade ett inlägg också tidigare i dag, men tydligen ansågs det för kort och dåligt och fel för det dök aldrig upp här.

Så nu fösöker jag ödmjukast se om vi skulle kunna komma överens. Jag har inget vidare viktigt att säga, tänkte bara jubla lite över att sommaren äntligen har kommit och att jag har varit ute i världen utan strumpor, men med skavsår på lilltån. Så där som det brukar vara. Det var allt. Tack.

Sommar

För första gången känns det så där sommarljumt i luften och jag är ute i världen utan strumpor men med skoskav. Allt är som det ska vara alltså.

Konstiga shopping experiences

Element i Åbo har en ny, fullkomligt slumpmässig prissättningspolicy. Samma wesc-kjol som jag köpte på deras outlet store för tre veckor sedan för 30€ har nu flyttat in i en av deras "riktiga" butiker och kostar 90 €. Precis samma. Och ur årets kollektion?

Sen var jag och skulle köpa lunch också men istället kom jag ut med en såndär stor flaska jordgubbsessans som de brukar ha på barer att blanda t.ex. smoothies och strawberry margaritas av. Underbart! En sån har jag önskat mig hur länge som helst. Hädanefter skall vi enbart äta mat med konstgjord jordgubbsarom i. Vissa dagar känns det mer än vanligt som om Stocka är det enda som räddar den här staden...

hamsteravatar?

Sällan har jag förstått så lite av en svensk text. Ett spel där man interaktar med sin hamster? For real?

Jag citerar: "... försöker du undkomma en avatar som kontrolleras av en mänsklig hamster som jagar ett motoriserat lockbete vilket motsvarar dig...". Först en vanlig hamster och sen ännu en mänsklig hamster dessutom? Vad pratar de riktigt om? Varför är jag så trög idag?

Tur att jag är släkt med en flicka med hamster. I'm dying to find out.

Eh?

Har Linda Skugge infört en ny, separat betalblogg? Är det så det ska tolkas? Om man betalar 69,- så får man läsa om hennes trädgård och graviditet? Meh! Varför skulle man? När så många andra bloggar så mycket roligare och bättre gratis?

Snälla, säg att jag har missuppfattat och att ingen är fullt så sniken...

mitt nya, mogna jag?

Nu har jag fått veta från båda mina grupper av potentiella vappgäster, att nej, tyvärr, de kommer inte att komma över i år och för bara några år sedan så skulle jag ha blivit sur och jättebesviken över att inte ens fått ha illusionen av en sådan typisk Åbovapp med vänner och bubbel och picknick och extra allt, men nu känns det riktigt ok, konstigt nog.

Det positiva är att nu behöver jag inte stressa runt som besatt alla kvällar efter jobbet för att hitta sommarkläder, skor, jacka, perfekt picknickmat och dryck, fundera var man borde boka bord och vart man borde gå sen. Sen är alltid det jobbigaste. Utan istället packar jag mitt rosa postorderverktygsset och jeans och så ägnar jag långhelgen åt att skrapa och spika och måla på mitt lilla hus.

Det blir bra. Hoppas jag.

Wow, nu är den här!

Skynda, skynda och läs! Hereby I'm proudly presenting: Enolas blogg!
Enola, ska lägga in dig i länklistan också bara jag hinner...

dagens vy från en trädgård

Ser ni vad jag har???!

Svar: rabarber.

balkongen by night

Så här såg det ut på vår balkong igår kväll: vattenfall och stjärnhimmel.

Sunday - Day of the Gardening Pin-up

Dagens rollmodell för gårdagen - att inspireras och ta lärdom av: hårdpermanentad odlingspinuppa à la 1952.

Se och ta lärdom. Att man håller på och fixar med trädgården är ingen orsak att avstå från vare sig den röda finklänningen eller strumpebanden! Något att hålla i minnet inför nästa år...

Vi har också fixat vår "trädgård" i ordning nu, tyvärr bara med mycket mindre glamorös mundering, mer typ fleecejacka.

titta!

Vad jag hittade när jag letade bild från Onedinlinjen: bilder från den där Muminserien som ingen annan än jag verkar minnas och som jag redan hade börjat tro att jag drömt ihop.


Här är t.ex. Muminmamman med sin handväska och så hittade jag en bild på en figur som jag verkligen inte minns till, men som på engelska kallas Edward the Booble. Känner ni Edward? Han ser ganska rolig ut.








Mer bilder finns här.

Onedinlinjen på mitt hallgolv

Det kom ett vykort från en vän idag. Den förtryckta texten lyder "Dia de 15 de Fevereiro de 1986. Veloc. Max. do Vento 250 kms/h. Altura de Rebentacão 60m." Under står det hastigt nedkrafsat med blyerts "T/S Helena håller på att gå upp i sömmarna, men hoppas vi kommer till Europa iallafall." Och sen inget mer.

Hjälp! Sån dramatik! Men vad lite man får veta? Har de hamnat amputerat nån med kökskniv? Har lillkillen uppe i masten klarat sig från att spolas överbod? Har de böldpest ombord och hur utbredd är skörbjuggen? Och hur ska det gå med vårt kaffe och vår bomull och alla våra exotiska kryddor!



Nej, men seriously, nu är jag lite orolig - borde man skicka ut en räddningspatrull?

ännu en grej...

Jag vet att det är trist att bara referera till kvällstidningarna och jag vet att det inte egentligen angår mig, men jag kan inte låta bli.

Vad är det för fel på Angelina???

Vem åker till Namibia för att föda? Är det slugt? Liksom för att man tycker det är ett coolt land? Trots livsfarliga sjukdomar och allmänt minst sagt skraltig sjukvård? Är det inte ett besynnerligt statement - åka runt i världen och föda barn på de platser man tycker verkar natursköna? Finns det inget vettigare sätt att hedra landet eller vad hon nu sa att hon ville göra, typ donera pengar till något sjukhus för alla de som tvingas föda där och inte tycker att det är så himla glamoröst att ligga i bushen och förblöda utan när som helst mer än gärna skulle byta med Angelina och istället åka till Californien och föda på något posh Hollywoodsjukhus omringad av läkare och specialister. Jag tror nämligen inte att de desto vidare uppskattar hennes generösa gest.

Dagens enkätfråga får alltså bli:

Vilket är värre - att tvingas föda barn i Namibia eller att ha Tom Cruise som står och dreglar över en redo att hugga in på moderkakan?

sorg

Mina fina ståtliga pelargoner kom hem från sin vintervila som små flämtande intensivvårdsfall. Jag tänker aldrig mer klippa ner några växter, jag tänker inte sluta vattna dem till vintern. När jag tidigare år bara har gjort ingenting så har de stått och sett gröna och fina ut hela vintern och börjat blomma i mitten av mars och varit stans ståtligaste fram till mitten av september. Och nu när jag har agerat efter konstens alla regler så är de i så dåligt skick att de nästan inte finns. Jag trodde inte ens att det gick att få död på pelargoner?

Tydligen går det.

straight from the ministry of funny walks

En sak som man inte så ofta tänker på är hur lustig en afghanhund blir när den går i motvind: hög svajig benföring, extremt smal framtill och övergår en stor fluffig plym från ungefär mitt på hunden och bakåt.

Bokstavligen som om den dragits genom en tät granhäck och sedan sprayats med Ultra strong hold.

post-påsk

Det har varit en hård påsk i år, men på ett positivt sätt. För en gång skull har jag inte bara pressat ner godis utan verkligen gjort saker. Jag är så nöjd. Jag har motionscyklat, jag har byggt ett hus (nästan), jag har 27-kalasat, haft litterära diskussioner (den där gröna där längst uppe till vänster, vad är det för en? Och var är Dockornas Dal då?), begrundat påskens olika skeden (vem Jesus mötte när, vad som sades och var Åsnan riktigt kom in i bilden), bränt the påskbrasa of the century (brann i 6 h, give or take), planterat om plantbabysarna och invigt utesäsongen på balkongen.

Nu är jag tillbaka på jobbet. Det känns särdeles otillfredsställande.

Mango

Vår mangobutik har öppnat! Och ingen har sagt något. Jag missar allt nuförtiden... Men idag var jag där och det verkade trevligt. Jag gillar den där nyöppnad butik-stämningen, förväntningsfulla expediter, ljusa, rena och fräscha lokaler och något ditrest skyltningsproffs som har hängt upp alla kläderna snyggt och färgkoordinerat så att allt framstår som så mycket mer åtråvärt än det egentligen är. I want to be deceived, thankyouverymuch. Speciellt förtjust är jag i den där luftigheten som kännetecknar nya butiker, varför kan de aldrig hålla kvar den längre än vecka ett?

De hade bl.a. en vit handväska i något kladdigt plastliknande material som påminde om en av mammas gamla avlagda som jag lekte med som liten. Den var perfekt att stoppa legogubbar och pärlhalsband i när man skulle gå på diverse bjudningar eller annars bara. Får kanske fundera på den.

liten vårnyhet

Jag ville egentligen bara säga att Prismas kesäpiha äntligen har öppnat! Vilket betyder att våren officiellt är här nu!

Titta bara så fint det blev! Mina egna sådda penséer är ca 1 cm höga och har ett ynka struttblad åt vart håll så vi får återkomma till dem lite senare på säsongen...

everything must go

Vi ska sälja allt vi äger på loppis. Eller åtminstone nästan. Kvällarna går åt till att åka runt och rekogonsera på olika ställen: vad folk säljer, prisnivå, klientel... Och sen kommer vi hem och raidar lådor och skåp och trycker ner linnekjolar och ostkupor i ljusröda plastsäckar som det står 3,50 på. För att vara beredda och kunna rycka ut sedan när det väl blir av! Ljuvligt. Bara själva förberedelseprocessen är befriande. Föremål som hittills helt fredligt bara legat och drällt ses plötsligt med nya ögon och man tänker MenVadÄrDetHär? Och plötsligt vill man inte alls kännas vid någon relation till föremålet i fråga: att man själv valt ut det och t.o.m. betalt för det, utan sakerna är bara främlingar som existerar oberoende av en själv, bara på samma utrymme, och som nu SKA BORT. Och nu, när det ligger inpackat i påsar så är det liksom inte vårt problem längre, vi har redan kapat banden. Det är dom som inte betalat och hämtat sakerna ännu, vi bara förvarar dem under tiden.

"Kirppis", sa N. igår, "vad heter det nu igen på svenska. Lumppis?"

excusez-moi...

men är det någon mer än jag som tycker att 11 000 kronor är ett överpris för att måla sina kylskåpsluckor så att de ser ut som rostfritt stål?

tips mottages

Jag har sagt det förr, men jag säger det igen: jag behöver en ny stil. Jag är trött på alla HM-toppar som man knappt ens vill ha när man ser dem i butiken. Men sen tar man dem ändå, för det är det som finns och som man tycker man har råd med och man vill ha något nytt. För man tror att det blir roligare då och det blir det visserligen ibland, men oftast blev man bara ägare till ytterligare en märklig topp som inte riktigt passar med något annat man har.

Jag tror jag vill ha någon slags tidlös glamourstil, men ändå tuff. Något som åldras med stil och som jag kan ha i trädgården sedan när jag är en excentrisk tant som bara pratar med tagetesarna och igelkottarna. Och som ännu då har ett visst skimmer över sig och andas en svunnen storhet.

Lite Brideshead revisited, lite rocknroll och lite skogsälva. Och som tål kattklor och inte är för fladdrigt.

Hjälp mig. Vad borde jag köpa?

tidningsjunkie

Linda Skugge är riktigt ordentligt rolig igen, för första gången sedan typ 1995 då hon var överlägset roligast hela tiden... Hon målar upp ett framtidsscenario som känns skrämmande nära. Jag är ett år äldre än henne och känner mig redan träffad: barfota - jo, ibland, speciellt på sommaren; linne - jo, basplagg no 1; dyra jeans - ja tack, gärna; allt det där brukar jag vara och ha, nu är det bara lådvinet det gäller att akta sig för. Annars kan det hända att man blir sån här, och det verkar minst sagt ganska vidrigt. Lådvinsbegäret och ordningsmanin driven till sin spets och man får en liten skotsk by som framstår som lika avslappnad och naturlig som den pastelliga villaidyllen i Edward Scissorhands.

Själv gillar jag som vanligt Linna bäst. Hon är så cool. Alltid när de här mediadebatterna - oavsett ämne - för länge sedan urartat till att mest bestå av diverse personangrepp och tjafs, och honsa och hansa och jagbara, så dyker hennes inlägg i frågan upp och hon sätter alltid fingret på någon helt ny synvinkel som alla andra förbisett och säger "hey, kan vi inte diskutera det här istället" och man tänker: Ja!, precis, just det, så är det ju.

Och slutligen, gorillababyn mår uppenbarligen bättre. Skönt.

ny vårlook

Hjälp, vad det finns mycket fula bloggtemplates i världen, jag häpnar.

defeated

Jag förlorar, det går långsamt men obevekligt. Resultatet kommer att bli det samma hur mycket jag än spottar och fräser och kämpar emot. Vilket jag gör.

En ful nylonfrisbee.

När vi istället kunde ha fått en stor happybouncy badboll med somrig nyplastlukt. Snyft.

Mary Ellen Mark

... sen så var söndagen även en dag för kulturella utsvävningar, vilket var bra mycket intressantare.

Såg den amerikanska fotografen Mary Ellen Marks fotoutställning i Salo. Tyvärr finns den inte längre kvar där, annars skulle jag uppmana alla att åka dit och se den. Vackra, men ofta också obehagliga svartvita bilder på bl.a. tvillingpar, amerikansk fattigdom samt enstaka kändisar och floridapensionärer.

Och hjälp, vad hennes Johnny Deppbild skulle pigga upp hemma hos oss!

Jag har varit på trädgårdmässan "Trädgårdens Vår". Den var tråkig. Det fanns ett par miljarder blomlökar, ganska många salladskrukor, sådana där muik-fiskar (vad-de-nu-heter-på-svenska?) och just inget mer. Och så delade de ut smakprov på nutrilett. Så konstigt.

Inga trädgårdsmöbler. Inga roliga stenar och buskar. Inga fina krukor och burkar. Inga fancy små dammar med vattenfall och fontäner. Inga spottande grodor och sedesamt blyga david-statyer. Inga studsmattor, gungor eller broar att gå över sin lilla damm på. Nada. Inte ens något litet asiatiskt lusthus.

En sån fantasilös vår det kommer att bli för trädgården! Bara en massa, massa dahlior och tulpaner och sen inget mer? Hur hög glamfaktor är det på det?

Och hur kan man få för sig att arrangera en trädgårdmäsa utan att ha lyckats få med en enda liten trädgårdstomteförsäljare?

Now people, this is what a garden looks like...

Mitt problem är nu att jag allt till trots ändå lurades att köpa sådana där blomlökar jag också (meh, detvar ju allt som fanns!), trots att jag är lite rädd för dem. När jag kom hem insåg jag genast mitt misstag och sparkade snabbt in dem i ett hörn bakom torkställningen to be dealt with later. Så nu ligger de där i sin påse och gläfser ilsket.

N. tyckte att han också behövde ha ett odlingsprojekt så han köpte frön till eukalyptusträd. Jag är mycket spänd på att få se resultatet. Det kan bli över hundra meter högt så jag tror att det kommer att pryda sin plats på balkongen.

desperate housewife

Klockan är bara halv tio och jag har dammsugit hela hemmet, är redan på min andra tvättmaskin och planerar nu resten av min förmiddag: plantera om apelsinträdet, så oleander eller göra min egen citronlikör? Observanta läsare märker genast att det är en mycket viktig ingrediens som saknas här för att göra bilden komplett: den toscanska villan! Det är ack så mycket coolare att plantera apelsintäd och göra citronlikör i den toscanska villan än i den finländska höghuslägenheten.

Varför matchar aldrig mina omgivningar med aktiviteterna? Det skulle vara så mycket mera prydligt så.

opålitligt fluff

Oj, så stora fluffiga snöflingor. Var höll ni hus i, säg, december??? Det här är ju helt fel. "Mars, april har knopp i håret" heter det ju så käckt. Ge mej några bloody knoppar nu nån gång...