mer om min syster, böcker, öar och krokodiler

Min syster har hamnat i ofrivillig exil på en liten, liten ö. Lite som greven av Monte Christo kanske, fast det vet jag inte säkert för jag kom aldrig någon vart i den boken, fast alla gammelfastrar och mostrar i min släkt hade den som favoritbok och trugade den till höger och vänster. Och det var ännu på den tiden när jag läste i princip allt som kom i min väg oavsett hur tråkigt det var och lärde mig snabb skumläsning till perfektion. Om det är något som jag är bra på så är det att läsa snabbt och slarvigt och jag tror att det beror på alla erbarmligt sega moderniserade klassiker (urk) och det lokala bibliotekets utbud av 70-talistungdomsböcker där huvudpersonen i regel både fick en allvarlig sjukdom och blev gravid samt tog hand om en småalkoholiserad mamma/kompis och deltog i ett par, tre demonstrationståg. Gud, ingen skulle tvinga på vuxna så dåliga och deprimerande böcker. Om det verkligen var så det var på sjuttiotalet så är jag glad att jag var så liten att det mesta elände utom Storpotäten gick mig förbi utan att jag förstod vad det var som hände. Anyway, jag misstänker starkt att tanterna egentligen kanske inte gillade boken utan hade sett någon miniserie (åtminstone vet jag for a fact att de gillade Törnfåglarna p.g.a. fader Vad-han-nu-hette). Så jag vet inget om boken utom att jag tror att den handlar om en greve och en ö. Kanske. Men min syster bor på i vilket fall som helst på en ö, mycket motvilligt, och vi brukar hälsa på ibland.

Alltid när vi kommer till åland så är allt precis likadant som senaste gång. Vi tar en runda på stan och tittar på a) lokalt konsthantverk och b) billig asiatisk plast och sen brukar vi gå till ett ställe med en fancy taklampa och begrunda folklivet. Det är tryggt med rutiner. Så gjorde vi även denna gång, men med dålig framgång. Konsthantverket var riktigt fint men lite för dyrt och plasten var inte tillräckligt billig (det var nåt italienskt tjafs - det ska vara asiatiskt! säger jag ju. Sån där som är lite genomskinlig och av varierande tjocklek. Sån som fanns här på 1950-60 talen. Ska det vara så svårt?) . Lampan fanns kvar men den såg lite dammig ut. Vi beställde drinkar av typen "helst lite syrlig" och "fruktigt röd" och sen när alla andra hade förfestat färdigt och stod och väntade på taxin som skulle ta dem till stan så gick vi hem och skulle se på krokodiltv.

Tyvärr handlade det om fåglar så vi kunde inte titta för att inte bli förkylda. Besvikelse. Om jag åker till åland förväntar jag mig krokodiler. Det är något fascinerande med så fula djur som dessutom verkar vara dumma som spån. Hur har de kunnat klara sig genom evolutionen? När jag var liten hade jag en gummikrokodil (??? varför? vem har gett mig en sån?). Den luktade mystiskt och saknade all personlighet. Jag förstod aldrig vad man förväntades göra med den. Den passade varken in med mjukisdjuren eller småbilarna, möjligtvis kunde den stå och väsa utanför dockhuset med sina sladdriga käftar, men den var dålig på det också. Vad jag minns fångade den aldrig någon och det var lite svagt med tanke på att åtminstone dockpappan var ganska gravt invalidiserad.

Vart jag vill komma? Jag vet inte riktigt. Jag antar att hela detta inlägg kunde sammanfattas med: "Vi var på åland, det var bra men det hände inget särskilt och nu är vi hemma igen."