omvända julmartyrer bortskänkes!

Sådärja, nu har jag kommit över den första och mest exalterade euforin över att man - även jag! - kan påverka textens utseende, så nu ska jag skärpa mig och återgå till vanliga banala vardagsbokstäver (sannolikt till mina anhörigas stora lättnad). A little knowledge can be such a dangerous thing. Speciellt i kombination med ett allmänt klåfingrigt sinnelag.

På jobbet är vi uppdelade i två läger: vi som bara vill ha jul nu och bara är så pass mycket mentalt närvarande att vi uppfattar och engagerar oss i det allra mest väsentliga (som kaffe, lunch, hemfärd) och the scrooges som bara inte kan sluta utgjuta sig över hur mycket det inte rör dem det minsta att det ska bli jul och hur de verkligen inte kunde bry sig mindre om julmat och klappar. Och man får en stark känsla av att själva statementet att inte (kom igen, kursivering är väl okej, det kan ju inte räknas?) bry sig om julen och inte ägna sig åt några förberedelser verkar vara betydligt mera stressande än att göra det. Om det nu är så att ingen tycker det är kul med jul längre, var finns då alla de som verkligen genuint inte bryr sig och inte gör något och dessutom kan göra det på ett cool sätt utan att terrorisera sin omgivning med omvänt skryt om vem som egentligen, på riktigt, gör allra pytteminst och har de allra, allra simplaste och mest intetsägande presenterna till sina barn?

Varifrån kommer allt det här dåliga samvetet och allt martyrskap ifrån? Klart att man får äta spaghetti och köttfärssås på jul om det är det man vill. Det är lugnt, go for it.