kattskräck

Det är den 14:e december och min morfar firar postumt sin 100-årsdag idag (grattis!) och luciadagen kom och gick utan att jag såg till ens skuggan av ett vingesus, förutom att jag blev väckt av en enda ensam stjärngosse iförd vinglig struthatt och toga. Katten Milla som låg och dåsade bredvid mig fick också syn på vår vilsne ljusspridare och så skräckslagen har hon nog aldrig tidigare under sitt snart treåriga liv blivit! Men jag tror nog inte att han var farlig, egentligen, han hade nog bara kommit bort från sin posse. Och det var nog lika bra att vi inte hade ett helt luciatåg, det är inte säkert att ett litet katthjärta hade klarat av en sådan syn.