a match made in heaven...

Jag härstammar, på min fars sida*, från en lång rad med happy-go-lucky dyslektiker som glatt och t.o.m. relativt framgångsrikt slarvar sig fram genom tillvaron genom en slumpmässigt användning av tillräckligt många och tillräckligt rätta bokstäver och siffror sammanfogade lite ditåt.

Det är bara om man jobbar inom en bransch som uttryckligen bygger på noggrann och omsorgsfull språkanvändning, som det blir en lite tveksam livsstrategi.

I dag har jag med stor övertygelse bedyrat att jo, jo, "kymmenen vuoden aikana" mosvaras nog av "i tio" på svenska. Nej, nej, det fattas inget ord i den meningen. Den meningen är alldeles bra så på svenska. Trust us, we're professionals. Storligen förvånad kund tycker då att svenskan är ett särdeles behändigt språk som har den där årsbetydelsen inbakad i själva räkneordet, för så kan man nämligen inte alls säga på finska...

Nähä? Jo, svenskan är ett fiffigt uttänkt språk på så vis.




(*Däremot präglas hela min ordningsamma mammas släkt av ordning och reda och rättskrivning och raka kolumner. Men av det har jag lyckats undvika precis allt.)