hope

Jaa...? Jo, nu funkar det äntligen med sladdriga små tygskor igen, så länge man bara håller sig med ett litet revir och inte drabbas av storhetsvansinne och får för sig att kliva ner från sitt trädäck.



Idag var första dagen jag kunde dricka eftermiddagskaffe ute utan vinterjacka och utan att frysa, så kanske, kanske det blir riktigt bra här ännu...? Efter kaffet pysslade jag och pensionärerna om våra respektive buskar: jag klippte ner mitt björnbär och farbrorn två lägenheter bort svepte ytterligare en presenning över Mystiska Busken, vars hela existens jag aldrig ens noterat innan den blev mumifierad för någon vecka sedan, men som måste vara något alldeles extra att döma av all uppmärksamhet och TLC den får.

Sen kunde jag inte utföra så mycket mer trädgårdsarbete för de enda andra växter som alls syntes till var träden, och någon utrustning för beskärning av träd har jag inte och även om jag hade så skulle jag ändå inte veta hur jag skulle göra. Så träden går ganska säkra. Så jag drack en kopp kaffe till och fick sedan lutheranskt dåligt samvete och gick in och hängde över datorn istället.