gula hus, underifrån
Om ett tag, eller trettio år, när vi slutligen har tröttnat på stillheten i vårt långsamma förortsghetto och känner oss redo för stan igen så flyttar vi kanske hit: närmare centrum och med väldigt vackert läge vid åstranden. Det känns som perfekta hus att komma hemtuffande till på sin vespa iförd en perfekt sommarklänning efter att man varit till torget på körsbärsshopping.
... and he says it like it's such a bad thing?
Men den bohemiska och upproriska sidan av mej dras också till huset två steg bort. Hur ska jag kunna motstå ett osannolikt litet fykantigt hus som gömmer sig i en djungelträdgård fylld med allehanda konstigheter? Jag vill köpa en flock rufsiga hundar och placera ut lite överallt. N. tycker det är lite förskräckligt. - Men, trädgunga! säger jag då. Han himlar med ögonen och ser lite besvärad ut. Han säger att det är som Thailand, att det bara hönorna är som fattas. - Precis! säger jag lyckligt.
Och så sötaste änglaflickan. Bara för att.
4 kommentarer:
är det här i your neighbourhood? det ser - ídylliskt! Och vilken söt lite tuff ängel
Mja, lite beroende på hur långt jag anser att mitt revir sträcker sig... Både husen och ängeln finns ganska nära Tomasbron, nere vid ån.
Huset på mittenbilden brukar jag också gå förbi ibland och tänka "tänk om..." Att bo nästan mitt i stan och ändå ha djungelträdgård vid åkanten.
Det finns fler små hus än man skulle tro på de mest oväntade ställen nere längs med ån. Det gör mej så lycklig att det alls är möjligt även här i stan, och att de får bo kvar...
Post a Comment