Thursday, May 22, 2008

dressed up lika a car crash - the 2nd coming of the accidental fashionista

Oh my god. Efter ett snabbt varv in på expressen konstaterar jag att jag tydligen är mer inne än jag tror: det som gäller i sommar, enligt tidningens nygamla trendspanare Ebba von Sydow, är nämligen plastiga solglasögon (Nja, plastiga vanliga ok?), jeans med hål på (Check! Yep, my darlings som varit bygg- och fixarbyxor de senaste tre-fyra åren) samt jeansjacka (Eh, jaha, mmm, okej då, jag har ännu inte lyckats köpa någon ny jacka, så varför inte... om ni envisas så!). 


De här jeansplaggen ska dock inte bäras tillsammans, är Ebba noga med att betona, vilket jag är lika så nöjd för, annars hade det känts lite väl mycket ungdomsdans i Forsby cirka sommaren 1988! För det enda som den här outfiten egentligen kräver i form av accessoarer är ett par fransiga mockasiner och en risig och lite blekt pudelpermanent och jag skulle kunna vara den perfekta parodin på mej själv som trotsig 15-åring. De grekiska fiskarmössorna lär förresten också vara på gång igen, jag har kvar den också. Den har ett Top Gun-märke och en massa blandade pins (Madonna och U2 och Ior  - all still going strong) på sig färdig från senast det begav sig. Jag är en sån tant, jag har redan allt som blir modernt. Jag har haft det hur länge som helst, säg vad som helst så dammar jag bara av det behjälpligt och är trendigast i stan. Yes. Men jag vet bara inte om världen är redo? Jag är inte alldeles säker på att det är en look vi behöver igen, åtminstone inte på länge än....

Min mamma förvaltar bilderna som bevisar att jag och min familj aldrig någonsin sett så förskräckliga ut som just då, en hel sommar står vi på olika nordiska torg och äter glasstrutar i snålblåsten i våra stentvättade jeansjackor med blektblondinpermanentade slingor som fastnat i mungipan. Det är sådana foton som man kan ta fram vartannat år och rysa åt i avskräckande syfte, och som man hickar till och blir alldeles förskräckt över om man råkar snubbla över oförberedd och av misstag. Man förstår bara inte att vi gick med på att ha sådana kläder och frisyrer och att det på något plan till och med var resultatet av ett aktivt och frivilligt val? Någon hade ballongkjol, och det borde ju rimligtvis ha varit jag för jag var alltid den som hade allt konstigt, men jag tror att det kanske var systern, på första maj. Själv hade jag antagligen turkosgröna lågklackade pumps, som förresten väldigt mycket liknar skor som säljs på Bianco nu. De var mina favoritskor halva högstadiet. Jag hade två par precis likadana, för det här var liksom under planekonomins tid när samma kläder fanns i butikerna for ages. När jag tittar på de där bilderna försöker jag desperat komma ihåg hur vi kände oss, tyckte vi att vi var fina? Jag antar det. Jag minns inte. 

0 kommentarer: