våra grannar måste verkligen känna sig priviligierade

Jag börjar bli trött på att leva i ett ständigt kaos. Jag hinner inget annat än vara stressad över saker som är ogjorda/halvfärdiga/stökiga/smutsiga/fel/har valfri annan defekt. Igår kom gästrumssängen -tack! - vilket är alldeles splendid i sig men som igen innebär mer ommöblering, mer möber stående på trekvart på konstiga ställen, mer jävla sömnad, mer skit på det hela taget. Snart börjar jag flytta ut stoppade möbler på gården, bredvid det ruttande trädgårdsavfallet och det utrivna byggmaterialet. Hela min tillvaro börjar bli snäppet mer white trash än jag känner mej riktigt bekväm med.