På ikea

a.k.a. gnälliga konsumentbloggen strikes again

Vi kunde inte köpa någon soffa för de vara alla så fula att man kved ofrivilligt inombords om man kom närmare dem än tio meter. Så vi höll oss artigt på behörigt avstånd och låtsades som ingenting. Ett tag köpte vi en säng istället, men sen femtio minuter senare var vi nere och returnerade den. Lillkillen i disken med det något ovanliga namnet "Uus Osastolla" fick öva sig på att göra allt möjligt svårt. Jag log uppmuntrande, like tanter so often do. Han såg tacksam ut för att vi inte skrek. Sen körde vi hela vägen hem igen och köpte den på internet istället. N. satt och kikade tomt framför sig och upprepade "vi köpte nästan en säng, vi köpte nästan en säng..." som ett mantra hela bilfärden tillbaka. Jag sa: "jag veeet, men tänk så mycket roligare det blir så här."

(anledningen till detta scenario är inte enbart madness utan även det faktum att sängeländet i ett slag gick från att först vara fraktfri, till att kosta 116,- i transport till att gå ner igen till 89,- om man beställde den på post istället för att ha the nerve att hänga och skräpa i deras varuhus.)

Och höstkläderna är här igen. De ser ut som vanligt och finns i de vanliga statarhustrufärgerna diskvattenbeige, ljusbrunt, brunt och mörkbrunt samt tre olika vadmalsgråa nyanser samt svart. Tänk vad bra när man bor i ett land där man 8+ månader om året får gå och se ut som en statist i en österbottnisk sommarteateruppsättning!

I övrigt händer det inte så mycket idag: jag roar mig med tuggummin som i nästan tre sekunder smakar som Thailand och något fruktgodis anno ca1977 (pez:ar?). Det är ganska trevligt men som sagt ganska snabbt överståndet.