kort update

Tillbringat så gott som hela dan utan nät och kontakt till omvärlden, gaah! Allt detta på grund av ett visst särdeles inkompetent företag, vi kan kalla dem, säg "A.". Så ingen mail, ingen blogg, ingen musik, ingenting... Och inte lär det bli bättre på måndag.

Så nu kan jag inte jobba hemifrån för vår skärm är fortfarande sönder och garantiskärmen syns fortfarande inte till och inte på jobbet för där har jag inget nät. Semester nu igen, alltså?

Jag är så glad, jag har fått TVÅ nya facebookvänner. Darlings!

Ja, men...

Jag citerar: "Facebook is a social utility that connects you with the people around you". Ha ha.

Jag hittar typ ingen jag känner på facebook. Fast det kan kanske bero på att jag inte just känner någon heller, det är fullt möjligt. Jag satt och stirrade på min skärm for ages i går kväll och den enda information som erbjöds var att "N. is at home". Eh, ja tack, det vet jag, jag kan SE honom där han står i hallen och slipar gips. Blir ganska snabbt långtråkigt.

Nu kraschlandade världens mest luggslitna kråka på mitt fönsterbräde. Spooky.

från djupet av youtubeträsket - hjälp!

men imorgon ska jag jobba flitigt, jag lovar.

och så lite 90-tals nostalgi, nån?

bling!

Jag skulle vilja slå ett slag för höstens modeaccessoar no. 1: Stora blaffiga MIA-halsband, i guld.

Skulle passa så bra till guldadidasarna, som jag till stilfulla systerns genuina förskräckelse också kom på att jag behöver, men som jag nu efter att ha kommit hem inte hittar någonstans.

pensionärsstress

Jag sympatiserar så med alla ängsliga små mommon som sitter där och bestämt hävdar att det där med mobiltelefon och digitv är inget för dem, då slutar de hellre ringa och se på tv. Själv känner jag en väldig facebookstress, alla tjatar om facebook överallt och hela tiden och hur himla coolt det är. Jag är antagligen den sista i hela världen som inte är med på facebook. Alla sitter där med sina 20 miljoner addade vänner och jag och mormödrarna sitter här och fattar ingenting med noll friends.

Extra teknikfientlig idag för vårt nya jävla nät som borde ha funkat redan för en månad sedan funkar ännu inte och prognoserna ser sämre ut än någonsin.

the horror!

Jag fattar inte riktigt grejen med svenskarna och deras tvättstugeterror, varannan vecka finns det någon tvättstugerelaterad nyhet i tidningen. Det känns så väldigt mycket tidigt 1970-tal, de senaste tre husen jag har bott i har inte ens haft tvättstuga. Är det så här i Finland också, tvättar folk verkligen i tvättstugor? Alltså inte studenter, utan vuxna människor med jobb och barn? Vi är två vuxna och jag tvättar ändå jämt. Jag skulle bli galen om folk skulle knycka eller torktumla eller ens röra mina kläder. Men för de här människorna känns det som en principgrej: "vi flyttar hellre än har tvättmaskin i badrummet". Jag tycker det är heaven att ha tvättmaskin i badrummet. Skulle det inte vara så att vi redan har två(!) tvättmaskiner, så skulle jag vilja ha en sån här.

room with a view

Jag ska få fönster! Jag är så himla nöjd. Det är från Juthbacka marknad och jag har inte ens sett det, jag vet inte hur stort det är eller någonting... Jag är helt naiv och blåögd på så vis, men jag tror det blir BRA.

Jobbet med hallen framskrider. N. slipade så det yrde hela kvällen igår och nu hostar vi vitt gunk alla tre. Nån kväll till nu bara så får vi förhoppningsvis börja sätta upp våra kitschiga tapeter (med någon slags märkliga fenixar på). Jag är helt besatt av tapeter för tillfället, jag hittar nya tapeter jag vill ha så gott som dagligen men det finns tydligen någon regel att man vid varje givet tillfälle inte får ha fler än två olika uppsättningar ouppsatta tapetrullar hemma så jag har blivit tvungen att lugna ner mej lite. Jag är på det hela taget en något schizofren inredare, ena sekunden vill jag ha allt möjligt fint krafs och plock och färger och mönster och nästa stund står jag där och håller upp någon bild av stilrena och återhållsamma funkisrum i svart-vitt med bara någon enstaka, noga utvald 60-talsdesignklassiker i grönt eller orange strategiskt utställd och deklamerar på fullaste allvar att "precis så här ska vi ha det!" Ha ha. Vi äger inte en enda 60-talspryl, utom möjligtvis någon slags ryamatta som jag snott från villavinden.

höst

Ja, hej, det blev tydligen höst. Imorse var det 5,5 grader varmt(/kallt?), men det fattade ju inte jag. Jag klär mej som om det ännu var sommar. Jag fattar sällan hösten, utan är lila lamslagen av häpnad varje gång. Ett säkert minnesknep är annars att Kisse flyttar hem efter sin sommarvistelse. Lugn katt i fåtöljen hemma = stor sannolik för vått och kallt och jävligt ute. Hon kom hem i söndags och har blivit så stor och fin och muskulös av att vara ute och smyga dagarna i ända.

Fredagens träff var väldigt lyckad. Somliga av de som var där har jag inte sett på tio år, men det kändes bra. Avslappnat, och inte alls så där överdrivet kompetitivt i någondera riktningen som det så lätt verkar bli (vem som är lyckligast/har mest framgångrik karriär/snyggast man/störst hus/flest och mest välartade barn alternativt vem är allra mest miserabel och olycklig och missförstådd och med flest och störst problem och krämpor). Det var bara... himla roligt att ses.

Och igår fick jag höra att ytterligare ett par i bekantskapskretsen köpt lägenhet. Lustigt hur sådant alltid tycks sprida sig. Nu vet jag inte hur direkt deras lägenhetsköp inspirerats av vårt, men åtminstone en del, tror jag. Så nu har radhuset fått ytterligare en oanad konsekvens på sitt samvete: så här långt står det bakom åtminstone en sedan länge overdue badrumsrenovering och en splittrad långvarig relation (och det var alltså inte vi, sambandet var mer indirekt än så...). Jag väntar med stor spänning på ännu fler drastiska moves.

The industrial look in all of its glory

Nåja, as of yesterday bor vi mitt i en byggarbetsplats igen. Möbler inkörda kors och tvärs i gästrummet och nedrivna glasfibertapeter i hallen. Gipsdamm i lungorna och skräp överallt. Man blir tvungen att stiga över två olika högar med lister för att nå datorn. Påsar med byggskrot på trappan tillsammans med äppelkassarna. Trivsamt, trivsamt. Snart blir det som för Paris Hilton, att grannarna börjar skriva protestlistor.

Men åtminstone går det framåt. Långsamt visserligen, men ändå. Jag fick en chock härom dagen när någon konstaterade "jasså, då har ni bott i tre månader då redan" och jag ville bara invända och säga "neej, vi flyttade alldeles nyligen, faktiskt" ända tills jag insåg att det ju var sant. Vi har bott på nya stället i tre månader och förutom de två första veckorna, när vi verkligen jobbade som dårar och det hände massor, har inget gått framåt utan allt är samma katastrofzon som när vi flyttade in. Ångest.

Så nu finns det ingen återvändo. Vi måste få åtminstone hallen och arbetsrummet klara för att någon gång börja täckas bjuda hem folk innan vi sedan tar itu med kök och badrum och allt igen ser totalt utbombat ut för en längre tid.

Jag borde sluta läsa inredningstidningar, förresten. De gör mig aggressiv. Igår stod jag och tjuvkikade i Allt i Hemmet och läste om några danskar som hade tyckt att något visst rum hade känts lite trångt så de hade slagit ner väggen till "den intilliggande skolsalen" för att få ljus och rymd. Jag vill också ha ljus och rymd. Jag är som en jäkla flipperkula hemma, jag bara stöter i överallt i alla dörröppningar och skåp... N. anser att jag är en drama queen med noll motorisk förmåga, men jag vill fortfarande hävda att det är för att det är så trångt. Jag tror att en extra skolsal skulle göra all skillnad i världen, faktiskt.

Moshi moshi

Märkte igår att arbis ordnar nybörjarkurs i japanska och blev redan alldeles överentusiastisk tills jag insåg att kurseländet börjar först i januari.

Bah.

Jag är ännu hemma. Nu är allt tvättat så nu kunde jag åka igen. Det känns så. Fast nu måste jag verkligen jobba lite, nackdelen med att ha semifrilansstatus är att när man är ledig och ute och svirar på landsvägarna så droppar det verkligen inte in några pengar. Om jag är riktigt snäll och jobbar exemplariskt nu så kanske jag får lön i september. Det skulle vara helt okej nu, ja tack.

Gårdagen bara gick, jag hann inte göra just någonting. Var och förde blomvattningspresenter och fick kaffe och kanelsnurror. Snattade en bukett vita någontingblommor som någon snäll tant lagt ut så folket i blomvattnarnas hus skulle få ta hem. Fast jag inte bodde där. Sen kände jag mig skyldig och paranoid hela kvällen.

På fredag ska jag träffa mina gamla högstadiekompisar, det ska bli intressant. Vissa håller jag kontakt med annars, andra har jag inte sett på säkert 10 år. Jag vet inte om vi har något gemensamt längre, men jag hoppas att det blir roligt... Om det blir lyckat så borde jag kanske återuppta projektet med reunion för studiekompisarna också, som förföll i allmän brist på motivation och gemensamma lediga helger. Blir det traumatiskt så kanske jag inte vågar. Vi får se...

En oväntad grej med äppelträd: de skräpar big time. Vi har fyra kassar ruttnande äppel stående bredvid trappan nu. Det känns sådär. När vi bodde i höghus och producerade någon gurka och the odd purjostjälk i form av bioavfall fanns det alltid bioavfallskärl. Nu när vi har trädgård och det kommer kompostmaterial så man storknar finns det ingenstans att göra av det.

Vi är hemma nu. Det gör mej alltid lite vemodig innan jag igen har vant mig. Igår började det dessutom i full fart redan från det att vi släppte ner väskorna i hallen med ett tragiskt drama med en skadad kattunge som dök upp under vår altan. Den hade nog blivit påkörd, misstänker jag, för det var något fel på höger bakben. Vi gav den lite mat och försökte få fast den, men den var så skygg och rädd att vi bara inte lyckades och sedan försvann den. Ingen har rört maten vi hade utlagt över natten. Jag hoppas hoppas hoppas att den har ett hem att hitta hem till eller att den träffar på någon annan som vill ta sig an den och verkligen låter sig bli hjälpt. Och på kvällen fick vi överraskningsgäster, visserligen bara min faster och hennes man, men ändå. Jag blev plågsamt påmind om hur halvfärdigt allt är hemma och hur vi bara har slappat hela sommare och tänkt att vi renoverar sen...

Resan då? Tja, jag hatar att referera resor för det blir så platt, det är aldrig intressant med "först var vi där och sen for vi dit och det var väl fint"...

Så kort sammanfattning i listform:

Plus:

Blombutiken som hör till Magasin i Köpenhamn som säljer fång av tio rosor för 20 kronor knippet! Eller tio gladioler för 49,-. En orsak bara det att flytta, snarast.

Vilda kaniner! Jag hade nästan glömt hur glad man blir av vildkaniner...

Det Riktiga Havet på Muminpappans vis: stort och farligt och ostyrsligt.

Glada danskar som helt oprovocerat bara pratar med en och som man sen inte alls riktigt förstår. Tyvärr.

Pingvinstänger som säljs på alla mackar. Som mest hade jag 4 olika omgångar pingvinstänger i handskfacket (säljs som 7 eller 8 st. för 20 dkr). N. försökte vid ett tillfälle trycka dit några valuables som inte rymdes och konstaterade att "du är nog kanske inte riktigt som du ska". Men, ta-daa, vem är det nu som har pingvinstänger med sig hem?

Goda smoothies överallt. Likaså juice med apelsin och jordgubbar.

Caféet Stella på Laederstraede i Köpenhamn. Jättegoda smörgåsar men jag missade tyvärr deras Torsdagsbarskoncept med alla drinkar för 40 kr.

Lindt har actually tiotals sorters choklad i Tyskland: vit choklad och fylld choklad och en massa spännande sorter inte bara tre olika sorters extremt mörk tråkchoklad som här.

Husbåtar.

Minus:

Men är inte Amsterdam en väldigt konstig stad? Vilken annan huvudstad är så omåttligt stolt över sina droger och sin prostitution att det liksom inte finns något utrymme över för något annat? Är det inte lite skumt? Känns det inte lite sjaskigt? Plus att jag inte riktigt gillar den sortens arkitektur; för dyster och brun och likriktad - nästan vartenda hus ser likadant ut. Men området kring Leidse Plein var helt okej fint. Och kanalerna.

Regn på tältet. Åska på tältet. Överhuvudtaget allt som innebär kyla och fukt i och omkring tältet.

Insikten att oavsett hur mycket man stryker runt i kända danska designers fancyt inredda concept stores som är så fina att man gärna skulle flytta in omgående, så är över 100 euro onekligen ganska mycket pengar för ett helt vanligt bomullslinne. Särskilt när man redan har shoppat så man nästan spyr.

bortrest

Vi reser förresten bort ikväll - till bl.a. Köpenhamn och Amsterdam och så lite Tyskland där emellan - tillbaka igen 20.8, så ha det så bra!

Kitty-approved kindness?

Bisarrt eller mest skrämmande? I Thailand kan poliser bestraffas genom att bli tvungna att bära en rosa armbindel med Hello Kitty på om de (och jag citerar här DN) "är onödigt otrevliga mot civila".

Jag funderar bara över förseelsen "onödigt trevliga? Hur definieras månne ett sånt begrepp? Och kan det månne verkligen vara thiländska polisens största och mest angelägna problem? Men om ni är i Thailand och måste ha något med polisen att göra så spana för guds skull alltså helst efter en Kitty-försedd polis för han torde då sannolikt vara från snällare ändan.

Det känns som om jag har flyttat mycket längre än de 4 km som det egentligen rör sig om. I min förra matbutik, och i synnerhet mellan 6 och 8 på kvällen, vimlade det av slimmade hästsvansblondiner med elixia-ryggsäck (svindyrt membership-gym, för de oinvigda) vars middag ofelbart bestod av en flaska fun light och en burk grynost alternativt risifrutti fiber. I min nya affär bär man också sportkläder, men man ser däremot inte ut att sporta särskilt mycket. Samtalsämnena verkar till stor del handla om hur man bäst fifflar till sig diverse bidrag som det är tveksamt om man är berättigad till. Det känns som två olika städer. Det lustiga är att jag aldrig tidigare har direkt tänkt eller reagerat på att olika stadsdelar här skulle ha så olika status och befolkningsstruktur, jag trodde det var mer ett storstadsfenomen, but now I'm not so sure... Så vad säger man då om att allt känns som det är dyrare här ute in the hood än inne i den posha delen av stan som vi kom från. Konspirationsteori, anyone?

Förutom att det finns mycket natur här ute på landet (plockade en kopp vinbär i förrgår, från allmänhetsbuskarna. Sent, sent när småbarnsföräldrarna redan sov, men tyvärr inte iförd spökplumpsdräkt. Nu väntar jag bara på att någon självutnämnd vän av ordning skall komma och ringa på och förklara hur alla bär plockas gemensamt och under allmän uppsikt något visst datum mellan 16 och 18.30... so far so good, och bevismaterialet är redan uppätet!) så är det också väldigt mörkt. Vi måste få någon slags trädgårdsbelysning, annars vet jag inte hur jag ska överleva vintern. Så fort november är här kommer jag att antagligen stå och ringa på tyskens dörr och vädjande försöka med "ist hier noch ein Platz frei?". Det är den enda tyska fras jag någonsin lärt mej. Passar ju över förväntan.

Eftersom jag alltid är sist med allt så har vi börjat titta på Bones nu. Det är bra. Jag känner nästan en plötslig dragning efter att börja jobba i ett sådant där rättsmedicinskt-antropologiskt laboratorium. I synnerhet om det inte vad för de hemska maskarna och alla de döda människorna... Det förstör feng shuin ganska avsevärt, men annars verkar det ju särdeles käckt. Man får t.o.m. gå på baler och sådant. Jag vill gå på bal! Jag borde börja gå på mer baler, och så borde jag börja gå på elixia, jag också. Men jag är lite rädd för gym... och för trendiga blondiner och för att folk ska svettas på mig... Så jag vet inte. Och grynost är äckligt. Fast en risifrutti kan jag prestera, nästan. Det är en rip-off med gul sylt och no fibrer whatsoever. Men ändå, close enough kanske. Poäng?

Nä, antagligen inte.

Träd

Inte att jag vill verka bitter och missunnsam, men en liten radhustomt med plats för 28 (!) äppelträd att meja ner? Vi har en liten radhustomt, och där ryms det nätt och jämt 3 miniatyrträd. Det är som när man läser inredningstidningar och det glatt påpekas att det lyckade och framgångsrika paret och lilla dottern, 1½, lyckats med konststycket att både få plats för sina saker och ändå fått det att kännas luftigt trots att huset är så litet, bara 150 m2...

Jag känner mej trångbodd. Det har flyttat in en okänd tysk i mitt hem idag. Jag städar och plockar hela tiden. Det gör mej grumpy.