pojkarna och mat

Men no shit?, heavy rain and wind, utlovar de som väder? Snart flyter den jäkla altanen iväg ut över åkern! Hej, hej.

Jag har köpt Helmigryn. De är tydligen gjorda av potatis, det visste jag inte, jag vet just ingenting om just gryn. Liknar söndersmulad styrox, eller frigolit eller vad det nu heter. Det är pojkarnas fel att jag sitter här med mat som ser ut som frigolit. Alltid när vi pratar vintagemat så dyker det upp nya luckor i pojkarnas matkultur. Är det verkligen bara vår farmor som kokade gröt på helmigryn? Det är kanske ännu förståeligt, men att man har vuxit upp i österbotten och aldrig har ätit banankaka? Lite som en prinsesstårta, men snäppet otäckare och looks like a banana? Ofattbart.

Så nu sitter jag här med mina gryn och borde i folkbildningens tecken koka gröt. Darn.

hemma igen

Kom hem sent i går kväll, så det var omöjligt att se hur trädgården såg ut. Helt ok, kunde jag konstatera i morse. Första gången på de senaste fem åren som jag har kunnat komma tillbaka från semestern utan att börja med att trycka ihop hela trädgården i två stora sopsäckar! Någon har alldeles ätit upp rabarbern (bladen, inte själva stjälkarna), någon (kan förstås vara samma, men knappast) har spottat ut ett halvtuggat äpple alldeles utanför altandörren och ett ljus har agerat projektil och hoppat ur kattbadet och sen störtat fyra meter längre bort i trädgården. Och grannen har klippt häcken. Allt är bra här, med andra ord. Fast stökigt.

Saker har vuxit något alldeles otroligt, den f.d. ynkliga löjtnanten har brett ut sig så att det inte är någon hejd, björnbärsbusken ligger i framstupa sidoläge över altanen och höstrudbeckian har blad som pizzatallrikar. Och jag skojar inte ens; de har kommit hemifrån föräldrarnas trädgård och där är de två meter långa men har ganska små blad, här är de bara 60 cm höga men har i gengäld större blad än rabarbern (och så talar vi före den stora rabarbermassakern). Lustigt.

Störst blad...

Och apelsinträdet har fått hundratals nya blad, yey. Så jag undrar nu: känner någon till ett bra ställe dit ett ca 1,50 cm högt och ganska trevligt apelsinträd kan bo över vintern? Gärna ljust och typ 10-15 grader varmt. Förslagsvis något trevligt litet orangeri med helpension och en stab av åtminstone 3 heltidsanställda hortonomer. Gärna havsutsikt också, men det är inte alldeles nödvändigt.

Flest nya blad...

Stannade också till i "svärmors" trädgård på vägen ner. Plockade jordgubbar och knyckte morötter, sallad, lite persilja och en lök. Löken var mest för principens skull. Blev så upplivad av hela självplockskonceptet att jag till och med började snegla på någon slags okända kålpojkar, men då tittade N. strängt på mej. Han lider av alla de vanliga kålrelaterade barndomstrauman som kommer av en alltför stor och bördig trädgård och en på tok för trädgårdsintresserad mor.

Sen bondade vi med grannfrun genom att stampa på sniglar, det var väldigt gemytligt.

Fin annars bara.

TV

Semestrar ännu på landet. Det är utmärkt. Jag får en massa mat och simmar och har köpt konstiga saker på loppis: udda rörstrandskaffefat, ett stjärnglas (som kan stå fint på rörstrandsfatet), snygga/mystiska böcker, en lampa till hallen och en ganska stor mjukishundbjörn som heter Ernst och viftar på öronen. Allt detta fyndat för under 15 euro.

På kvällarna ser jag med stor entusiasm på tv, det gör jag nästan aldrig annars av någon anledning, eller jag ser ju ibland på vissa utvalda program som jag har planerat se, men inte så där att jag förväntansfullt bänkar mig i soffan för att se en fem-sex program i rad: långsamma engelska deckare och konstiga/tänkvärda/onödiga dokumentärer och dokusåpor och mer engelska deckare, och bara tycker att allt som kommer är såbra. Fullt så bra är det säkert inte heller, mest är jag säkert bara ovan: det är lite som när jag var liten och pappa kom hem med färg-tv på prov och mamma och jag ba': "neh, int' behöver vi nu färgtv, egentligen" och sedan knappt kunde stänga av den och över våra döda kroppar skulle ha släppt den ur huset igen. Så känner jag mej; lycklig över att det rör sig. När jag kommer hem ska jag skaffa sveriges tv och så ska vi börja se på tv på allvar. Igår såg jag t.ex. en dokumentär om en amerikan som fotar gamla hus i Shanghai och det var så sorgligt eftersom de ju river alla sina gamla hus så snabbt de bara hinner med och bygger tusentals identiska intetsägande västinspirerade höghus istället och de små mormödrarna som bor i de gamla husen satt och såg hjälplösa och förvirrade ut och vet inte vart de ska ta vägen med sina dukar och färgglada plastbaljor för de nya husen har de ju aldrig råd att flytta till. Jag som alltid har velat åka till just Shanghai (och bo t.ex. här) fick plötsligt en känsla av att staden inte kommer att finnas kvar när jag väl kommer mig för att åka dit. Samtidigt förstår jag ju om shanghaiarna inte har lust att fortsätta leva trångbott och med låg standard bara för att jag eventuellt ska kunna komma dit och fota någon gång i framtiden.

Och ja, Steven har börjat blogga.

let's dance the my sharona like it was 1993

Sommarens roligaste konsert: Marit Bergman vid Liljas hus i Jeppis! Marit själv var på det hela taget bara en glad och himla cool mix av femtiotalshemmafru à la audrey i twin peaks, rödluvan och typ drottning Silvias punkiga pixielillasyster. Både hon och bandet verkade ha roligt på scen även om de verkade lite förvånad över vart de hade hamnat och mellan låtarna fick man bl.a. veta att hon som femtonåring drömt om en finsk träskpunkarpojkvän att rädda ur ett dike och att Jakobstadsbor tydligen är väldigt bildade. Fast det senare vet jag inte var det härstammar ifrån?

Och jag älskar själva konsertkonceptet: underbart småskaligt och minst hälften av publiken verkar vara samma människor som senast jag var där för kanske sex år sedan? Alla har åldrats lite bara. Ingen annanstans ser man popstars som trippar runt festivalområdet med papiljotterna i håret. Det är helt fantastiskt. Alkoholfritt, men man får köpa rabarberpaj och muffins och sånt. Sånt gillar vi tanter. Inför obligatorisk glass med färska jordgubbar och små designerläsk på alla stora festivaler också så kan jag kanske börja gå igen.

Men hjälp vad jag frös, den finska sommaren är lite bristfällig på så sätt.

hejhej

Jag har semester och det regnar och jag fryser, det kan inte vara alldeles som det ska. Har tagit en liten paus från renoveringen och radhuset och flyttat ut på landet med katt och allt för att skrapa gamla fönster här istället - omväxling förnöjer och allt det där - hör av mej typ i höst. Kanske.

några bilder

Gästrummet börjar äntligen bli sovbart...


... och igår kom då äntligen sofföverdraget från Bemz! Heja Bemz, allt är förlåtet och se så glad Baby Blue blev!


På pappas begäran: ta-daa! Pappasnickrade odlingslådor! Så här blev de med planteringar i sig...


Fisken hälsar också!

... och en liten antydan till jordgubbsland.