let's dance the my sharona like it was 1993

Sommarens roligaste konsert: Marit Bergman vid Liljas hus i Jeppis! Marit själv var på det hela taget bara en glad och himla cool mix av femtiotalshemmafru à la audrey i twin peaks, rödluvan och typ drottning Silvias punkiga pixielillasyster. Både hon och bandet verkade ha roligt på scen även om de verkade lite förvånad över vart de hade hamnat och mellan låtarna fick man bl.a. veta att hon som femtonåring drömt om en finsk träskpunkarpojkvän att rädda ur ett dike och att Jakobstadsbor tydligen är väldigt bildade. Fast det senare vet jag inte var det härstammar ifrån?

Och jag älskar själva konsertkonceptet: underbart småskaligt och minst hälften av publiken verkar vara samma människor som senast jag var där för kanske sex år sedan? Alla har åldrats lite bara. Ingen annanstans ser man popstars som trippar runt festivalområdet med papiljotterna i håret. Det är helt fantastiskt. Alkoholfritt, men man får köpa rabarberpaj och muffins och sånt. Sånt gillar vi tanter. Inför obligatorisk glass med färska jordgubbar och små designerläsk på alla stora festivaler också så kan jag kanske börja gå igen.

Men hjälp vad jag frös, den finska sommaren är lite bristfällig på så sätt.