Mimmi och Benet

ihanteellinen sijainti!

Att leta efter hus är en ganska prövande aktivitet som lätt leder till en viss cynism. En fras som "idealiskt läge" kan betyda lite vad som helst, har vi fått lära oss: att huset i fråga ligger några meter från en fyrfilig väg, mitt under gigantiska kraftledningar, alldeles ensamt inne i ett småindustriområde, granne med stadens avfallsförbränningsanläggning, eller - som nu senast - att man har en en av Europas största cementfabriker med bedriver verksamhet dygnet runt alldeles bakom förrådet och vinbärsbuskarna!

Jag förstår att mycket i världen är subjektivt och beroende av ens personliga preferenser, men det måste ju ändå vara en klar minoritet som skulle placera sitt drömboende på kanten till ett kalkbrott?

en sak till...

...Uusi pehmeämpi maku, förresten?! Vem kan man ställa till svars för denna styggelse? Varför får ingen yoghurt längre smaka av något utan allt ska numera ha samma söta, kväljande icke-smak? Vem är det som velat ha dessa? Det är mycket märkligt och ganska så äckligt. Jag tycker att någon kunde ta och införa uusi voimakkaampi maku istället, något som verkligen skulle smaka av den frukt/det bär som finns avbildat på burken. Se där, det var väl en bra idé? Any takers?

Jag anser att både Ingman och Valio bra kan skämmas lite. Och så tycker jag att Arla kan ta och komma tillbaka, tack!

kalender- och stilmisär

Alltså, nu sku jag verkligen behöva börja ha en nya kalender för 2007, det börjar ohjälpligen inte gå att snylta på fjolårets längre. Men jag vill ha en ny Ordning&Reda-kalender eller någon som är åtminstone lika fin. Jag kan inte förmå mig att köpa någon ful Ajasto, jag har sett på dem med avsmak i snart en månad nu, men det går liksom bara inte.

Andra saker som känns fula & överreklamerade just nu:

- tulpaner (luktar först skumt och sedan unket och ruttet, likaså hyacinter. )
- coffee table books (meningslös och intetsägande text, gamla återanvända bilder, papper man skär sig på, tunga att hantera och har allmänt svårt att bete sig)
- alla typer av reor (nya saker!, ge mej nya saker!!!)
-Heseburgare, blev medlurad idag och lokalpatriotism i all ära, men nja...
- Tråkigt stilrent porslin. I synnerhet Arabias förhatliga Arctica-servis som finns i alla hem (och även hemma hos mig - oh yes) och som är så klassisk och tidlös och totalt intetsägande. Samma sak med iittalas grejer. Alla köper de här tråkiga standardgrejerna hela tiden för att de är så genomsafe och "de aldrig kan vara fel". Jag tycker de känns ganska fel mest hela tiden. Men hela pointen verkar vara att på parmiddagar och andra dylika tillställningar så ska alla som hör till samma generation till 90 % ha samma grejer i skåpen och sedan kan man bonda över det och berömma varandra över sin gemensamma goda smak...

Min nya ledstjärna gällande inredning & design verkar mer och mer bli: "är detta något fammo skulle ha kunnat ha hemma?"

Om svar ja = bra grej värd att investeras i, kommer antagligen att bli kultklassiker. Eller åtminstone är det något som ingen annan har.

errgh arrgh...

Hej. Jag har lite tråkigt och roar mig med att skicka mejl och leka B-skräckfilm med mig själv. Det låter ibland som om någonn försöker slå sig in genom taket med slägga, en tavla kom just ner från väggen helt på egen hand och jag konstaterade just att jag blödde på fingret men konstigt nog hittade jag ingen skada. Tills jag kom på att det var ketchup. Till mitt försvar kan jag ju tillägga att jag äter ketchup kanske två gånger om året så jag är möjligtvis inte så van vid hur det se ut. Men ändå, I'll live. Hurra.

I övrigt så känns det mesta, och jobbet i synnerhet, fortsättningsvis lite segt och oinspirerande. Luktärterna växer så det knakar; 10 cm redan! Nu väntar jag bara på att de ska utveckla blad också. Det hör väl till - blad? Pelargonerna evakuerades från balkongen under lördag natt när det började krypa ner under -12 grader. Och den ena blommade t.o.m.

Sedan har jag varit och sett på Little Miss Sunshine på bio, blivit positivt överraskad vid ett besök på skattebyrån, hastigt träffat L. på väg upp norrut i söndags (bara så ni vet om någon råkar ha stop over vid Viking terminalen - meddela mej så kan det hända att jag kommer och medför bärdesserter och delikatobollar...) , möblerat om i vardagsrummet och kanske något till.

Igår var jag och kikade på tyg att eventuellt designa kuddar av och märkte att mönstrat bomullstyg liksom blir mer värdefullt när det säljs som sneda stuvbitar. Känns det logiskt?

slowly, slowly...

Hur är det? Förutsätts det att man gör något? Upplever något? Träffar intressanta människor? Har stimulerande arbetsuppgifter? Går på glassiga partyn? Reser och bekantar sig med främmande kulturer? Bildar sig med klassisk musik och svår lyrik?

Här och jag? Tyvärr inget av ovanstående. Det har varit osedvanligt lugnt: gjort en snabbtur och hämtat hem katten efter jul och sått mina luktärter. Nu väntar både katt och blomfrön och jag på våren och så får vi se då hur det blir. Är dessutom mitt emellan tv-serieboxar som bäst, så mitt liv känns ännu mer planlöst än vanligt. Hoppas kunna åtgärda åtminstone den aspekten i kväll, men annars kan jag kanske sitta och se på medan mina luktärter gror.

my seedy little friends

Fröpojkarna är här nu! Oh joy. Jag köpte bl.a. sådana här och tvärtemot alla rekommendationer och bättre vetande så tänker jag börja nu odla luktärter right away, som typ ikväll, för att få små lila blommor att sätta i min gröna loppisvas. Royal Navy Blue heter de, ett så pompöst namn att det borde vara snudd på straffbart, men det kan inte hjälpas.

För övrigt så trånar jag efter ett lågt skåp med glasdörrar från Indiska. Finns i vitt och mörkbrunt och för en gångs skull så känns det bruna lite lockande för att väga upp det där vita som redan finns överallt i lägenheten. Fast det är inget vi direkt behöver, så jag vet inte. Jag bara har en märklig dragning efter alla möjliga gamla uddaskåp just nu. Och ingen avmattning är i sikte heller, för de rymmer inte alltid så speciellt mycket så ju större del av ens möblemang som utgörs av konstiga skåp, desto fler sådana behöver man för att få plats med allt. Men jag gillar det där att de är som de är och man får bara acceptera att det som får plats får plats; de går inte att bygga om och komplettera och ta isär och hålla på med utan de står bara där och ser lite kaxigt sneda ut.

På tal om prylar förresten... Årets mest otippade julklapp: en gymboll. Vad göra? Den hasar runt hemma som ett halvt mumintroll och ser anklagande ut. Nu är den förvisad ut i hallen och tar helt på egen hand upp 90 % av det utrymme som var tänkt för skor. Den borde antagligen användas till något, typ gymnastik då? Gärna något som inte gör att man blir alldeles yr och illamående. Allt jag själv kommer på tycks nämligen ha den effekten så det känns inte så lyckat.

sötnos!

åh, se på fina, fina ponnyn som har lärt sig att apportera pinnar av sin hundfamilj! Jag dör. Tänk att ha en liten miniatyrhäst som kommer och släpper pinnar framför fötterna på en!

This is the year?

Det känns inte så. Det är beklagligt, men det nya året har fått en seg inledning. Det gamla året slutade väldigt fartfyllt och stundtals to.m. överdrivet hektiskt, men nu? Det känns långsamt och trevande och inte speciellt övertygande...

Vintern kommer aldrig riktigt igång (jag vet att jag brukar säga att jag vill ha det som på film, men jag menade ju inte Blade Runner eller något annat postapokalyptiskt tjafs - plus sex och regn och är inte vinter! Ska det vara vinter tänk typ Beautiful Girls eller ens Wonder Boys... och annars kan vi ta typ vad som helst där det är varmt, på riktigt, och solen skiner). Mina nästan helt oanvända vinterstövlar med ludd! står och vissnar i hallen och jag överväger snart att hänga undan vinterkappan (speaking of which, igår mötte jag min gamla höstkappa i vinrött fejkläder inne på Stocka. How bizarre. Dess nya ägare blängde ilsket. Hon såg inte ut som en loppistjej, fast vad vet jag, kanske hon också köpte en likadan way back when och troget hållit fast vid den i alla dessa år? Oavsett så kändes det som ett plagg mer lämpat för vädret än yllekappa.)

Så jag gjorde det jag alltid gör när januaridepressionen slår till: jag impulsshoppade nya Veronica Mars-kläder (grönt, rött, turkost, rosa, sommar!!!) istället för alla seriösa vuxna kläder i vitt, grått, tråksvart, och brunt. Grafiska färger är så tråkigt, jag orkar inte med mer sånt nu och jag kvävs över allt s.k. stilrent, jag kräver lite färger och innan någon himlar sig över min opassande lycka över kaliforniskt fjortismode, så betänk att det kunde ha varit värre; jag kunde ha Buffy-shoppat! (Vi har just sett om första säsongen och vad är det hon har på sig?!). Men nu innehar jag ett smalt, klargrönt liksom ormskinnsinspirerat bälte som är en av de mest onödiga grejer man överhuvudtaget kan tänka sig och allt känns redan lite bättre! Hej bimbo!

Borde typ jobba lite nu, för nu har jag gjort precis allt annat jag kan komma på, inklusive tränat. Då är det illa. Men först: lunch.

ny tv-serie wanted!

Jaha, svd påstår nu att OC ska läggas ner, sista avsnittet kommer tydligen nu i februari. Men hela den här s.k. säsongen som sänts lite sporadiskt hipp som happ har ju känts alldeles onödig och märklig från början till slut. Den känns inte ens som om den riktigt hör ihop med resten. Vad är det för tv att bara ha huvudpersonerna att flyga om varandra och ibland träffas vid någon bagageutlämning.?Men snälla!? Hur skulle det ens ha kunnat gå?