no dagslys here

Ett av danska Boligmagasinets stora inredningsteman för denna månad är inte mindre än:

Udnyt dagslyset

Jaa. Let's! Är den någon som sett till nåt dagslys på sistone? Här i Åbo är bara snäppet mindre mörkt nu när klockan är kvart över 11 på förmiddagen än det var sju i morse när jag steg upp. Jag förväntar mig en liten peak där mellan lunch och halv två ungefär, innan det blir nermörkt igen. Hurra. Jag borde bara hinna hem där emellan och sätta lite krysantemer i en vas i mitt stora fina lyxhus (ja, jag skojade bara, nej, jag är inte bitter).

Och på tal om inredning: I'm so very sorry to say, men gårdagens Simon och Tomas-projekt blev helt hideous. Really, han den där tapetkillen som alltid blir mobbad, vars namn jag nu glömt, hade ju helt rätt i att tapeten mest liknade ett julpapper. Och ett väldigt skrikigt och fult julpapper dessutom. Jag hade nog antagligen börjat gråta om det var mitt vardagsrum. De skulle ha tagit den första tapeten istället, den som de bedömde vara för tantig.

Det ironiska är att när man kollar bilderna från deras eget hem i SvD: så verkar det vara vita och gråbeigea väggar genomgående. Inte tillstymmelse till julpapperstapet nånstans? Jag ser inte ens att Dick skulle ha fått snickra ihop några mdf-grejer som sedan målats i vägverksorange? Inga jäkla svamptryck med suddiga schabloner heller. Kan ni inte bara göra det snyggt åt folk, måste det vara så mycket fånigt pyssel och crazy bara för sakens skull?

moving on nevertheless

Det är dåligt när man i beslutsamt pms-raseri inser att inga av möblerna i ens sovrum duger, att de är helt förskräckliga, att hela rummet är helt hemskt och att det är ett under att man alls har kunnat sova en sekund i ett så alltigenom misslyckat utrymme. Olycklig sambo springer panikslaget runt med måttband och ber till gud att inga strukturella förändringar kommer att krävas. Man baxar in allt löst i bastun för att slippa se det, släpar runt sängen ett par varv i rummet trots att man vet att den är för stor för att ha någon annanstans än där den stod från början och man förbannar garderoberna och alla kläderna. Det är skitjobbigt, men efter någon timme så ser allt ut ungefär som när man började förutom att det är tomt på möbler och böcker och tidningar ligger i sneda högar på golvet (eftersom möblerna står i bastun and all that...). I linje med ens personliga inredningshistoria sneglar man på bastubänken och överväger dess användbarhet i inredningssyfte, tills man inser att man inte är en trotsig tonåring längre utan att man ju faktiskt är vuxen och jobbar och får lön. Et voilà, man kastar sig iväg till möbelaffärer med pengarna i högsta hugg, men det finns inget att köpa för allt är lika fult som det man hade från början.

Man surar i sitt tomma sovrum och vet inte alls hur man vill ha det.

(Ja, och nej, köket är inte klart än.)

must be krokussäsong

Mina trädgårdsambitioner är som vanligt päglade av excesser och dumglatt övermod. I går var jag för första gången i mitt liv och köpte blomlökar, sådana som man påtar ner på hösten och som sen börjar blomma tidigt nästa vår om inte fasanpappan har ätit upp dem under vintern. Det finns massor med olika blomlökar i världen, kan jag ju bara meddela. Jag blev alldeles yr och kom och släppte hela famnen med färgglada påsar framför N. som stod vid skruvhyllan. När vi hade stått där på knä och gallrat och bara de allra nödvändigaste sorterna var kvar hade jag 130 blomlökar. Jag upprepar: 130(!) lökar och vår tomt är, om inte frimärksstor, så ungefär i trakterna av en picknickfilt. Blir det för mycket?

Jag tyckte det skulle bli så fint med olika färgers krokus slumpmässigt spridda i gräsmattan, men jag blir matt ända in i själen av tanken på att gräva 130 små hål i gräsmattan, som först nu äntligen börjar se ens lite grön och jämn ut. Ungefär en halvtimme efter att jag betalat för mina små knölar insåg jag att det går alldeles utmärkt att köpa blandade krokusar i mindre förpackningar än 80 st också, för i nästa butik fanns det små påsar med krokusmix om 12 st. Men nu har vi åtminstone! Nu skulle det bara gälla att plantera dem också, för som mamma sa, "Det blir inte bra om man bara har dem i skåpet, det har jag provat flera år."

Bara så ni vet.

I övrigt ägnar jag mig åt väldigt mycket masochistisk läsning av inredningstext (ja, alltså jag gör det annars också, men nu när vi renoverar blir det ännu mer än vanligt). Artiklar i seriösa tidningar som SvD är nästan bäst, för de anstränger sig så hårt att få det att verka som fin journalistik, även om det är samma andlösa designdyrkan som i vanliga inredningstidningar. Allra mest irriterar jag mig på medelålders höginkomsttagare som utan att blinka kläcker ur sig saker som: "Det var ljuset och rymden vi föll för, vi visste genast att det var här vi skulle bo!" eller "Jag tycker att man ska vänta med att köpa möbler tills man har möjlighet att köpa det man verkligen vill ha. Jag blir så irriterad, att mässa sådana "självklarheter" idiotförklarar genast ca 90 % av befolkningen som inte antas förstå att uppskatta LJUSET och RYMDEN i de 400 kvm stora godhandlarvillorna och Östermalmsvåningarna och som är dumma nog att köpa IKEA-möbler för att de behöver stolar att sitta på genast och inte har råd (eller kanske någonsin kommer att ha råd med) de Eames- och Arne Jacobsen-stolar, som det förnuftiga besserwisserparet stilfullt har ställt i varje jävla hörn av det exemplariskt ljusa och luftiga hemmet.

Ursäkta att jag gnäller, jag är bara trött och avundsjuk och lider ett väldigt underskott på både ljus och rymd! (Och känner mig extra fattig efter att ha förköpt mig på Abstraktstommar och krokus).

trastar

Ah, gårdagen var ett enda shoppingrus och nu är trappan full med trädgårdstillbehör och sladdriga, vingliga växter som borde komma i jorden: vit och blå klematis, flox, penséer och, till vår stora förvåning, en buxbom. Den fattade vi inte ens att vi hade köpt tills jag plockade allt ur bilen och den bara stod där och tronade bredvid babyplantorna.

- Men satte vi inte tillbaka den? frågade vi varandra och ryckte förvånat på axlarna.

- Sa vi inte att vi inte hade plats och förde tillbaka den?

Tydligen inte.

För att inte tala om kitschfaktorn på gårdagens loppisfynd. Not of this world! Vi (läs: jag) köpte en väldigt konstig bordslampa: foten var liksom utsirad och blekgul i något marmorliknande material som antingen är sten eller också låtsas väldigt bra. Skärmen var guld, men ska bytas ut mot en svart. Sen ska vi bara köpa ett större hus så kommer den säkert att passa in alldeles bra någonstans. Och bäst av allt - salt- och pepparströare i form av silvertrastar! Eller silver och silver, men något slags silverliknande material som antagligen är högst hälsovådligt. Alpackafåglar? Snart är det nästan bara en monkey lamp som fattas för att mitt hem ska kännas komplett!

Down girl, down!

Efter att ha bott här i nio månader så har vi nu en vardagsrumsmatta! En sån där fluffig grågrön som vi tittade på kring jul, men nu till -50% p.g.a. att en för mej helt okänd inredningsbutik nära bussstationen råkade ha flyttrea. Vi hamnade egentligen där av en ren slump, för jag trodde att de enbart sålde lampor, men tydligen hade de allt möjligt.

Sedan var jag på en ny loppis där säkert 30 gubbar satt och såg på nån obestämbar sport på en rese-tv i miniatyr. Alla var helt uppslukade och verkade ha suttit där helt orörliga sedan ca 1957. Loppis är verkligen helt fantastiskt när det gäller att framkalla behov man inte visste att man hade. Jag räddade 4 gula shotglas, enbart för att de var gula och trots att jag just inte shottar, och lämnade mycket motvilligt både en hylla och en ribbstol (!) efter mig. Åh, vad det skulle vara käckt med en alldeles egen ribbstol! Näst efter en trapets tycker jag ribbstol verkar vara ett av de trevligare skolgymnastikredskapen att ha för hemmabruk... om man vill ehum, klättra... eller något. Visserligen kan jag inte riktigt se mej själv som någon särskilt flitig nöjesklättrare ribbstol or not, men möjligheten skulle ju kunna finnas där - allt till det facila priset av 30 euro!

N. har bara en otrevlig och småirriterande vana att alltid fråga var vi ska HA olika saker och då blir jag ibland lite ställd. Jag brukar inte engagera mig så mycket i sådana petitesser på förhand utan mer tänka att alltid hittar man väl ett ställe för en ribbstol, den hänger ju längs med väggen och tar just ingen plats alls...? I det här fallet gav jag mig och tog mina gula glas och dröp muttrandes mot bilen, men jag varnar bara: när jag väl hittar en trapets tänker jag inte lyssna på några förnuftighetsargument. Över min döda kropp om den inte ska skruvas upp någonstans i vårt klena gipstak, så jag får leka Moulin Rouge.

Albert

För alla er stackare som liksom mig bor där ljuset och sveriges tv inte naturligt når har jag bara ett råd: skaffa kabel-tv omgående. Vi gjorde det i höstas och för 9 euro i månaden bänkar vi oss smått religiöst varje måndagskväll kl. 21 och titta på dessa två herrar:



Och särskilt då Albert! Jag vill också att Albert ska komma och sova så där sött i mitt gästrum...

Albert - jag låser in kattskrället och köper hem nåt gott och så får dina hussar måla om hela mitt hem i orange om det behövs och gjuta av varandra i gips, I don't care. Huvudsaken är att du kommer! Har du alla nödvändiga shots och chip i örat?

En intervju med Alberts husse, Simon Davies, kan man läsa här.

no rest for the wicked

Eftersom gårdagen var så oförskämt effektiv på alla plan så är det antagligen inte mer än rätt att jag inte lyckas få just något alls uträttat idag. Allt för den kosmiska balansen. Eller så är jag bara lat, det kan vara det också...

Vi började med tapetserandet igår: det går så där halvbra. N. verkar ens lite ha en clue vad som borde göras men jag är desperat dålig och särdeles ofokuserad (blame facebook). Hittills har vi lagt upp en våd och en till bredvid. Den skrynklade sig. Sedan blev vi så utmattade och det var redan så sent att vi fick tillåtelse att sluta. Men nu har vi fenixar och någonslags pioner eller (?) något på en halv liten väggstump i hallen.

Sen fick jag en liten update beträffande fönstret också: det är stort som bara vad= mycket sågande och massamassa gips damm överallt, men bra. Jag vet inte riktigt vilketdera det är, men oavsett ser det ut att behöva fixas till lite.

nåt av de här kommer alltså mellan vår lilla arbetsskrubb och vardagsrummet

room with a view

Jag ska få fönster! Jag är så himla nöjd. Det är från Juthbacka marknad och jag har inte ens sett det, jag vet inte hur stort det är eller någonting... Jag är helt naiv och blåögd på så vis, men jag tror det blir BRA.

Jobbet med hallen framskrider. N. slipade så det yrde hela kvällen igår och nu hostar vi vitt gunk alla tre. Nån kväll till nu bara så får vi förhoppningsvis börja sätta upp våra kitschiga tapeter (med någon slags märkliga fenixar på). Jag är helt besatt av tapeter för tillfället, jag hittar nya tapeter jag vill ha så gott som dagligen men det finns tydligen någon regel att man vid varje givet tillfälle inte får ha fler än två olika uppsättningar ouppsatta tapetrullar hemma så jag har blivit tvungen att lugna ner mej lite. Jag är på det hela taget en något schizofren inredare, ena sekunden vill jag ha allt möjligt fint krafs och plock och färger och mönster och nästa stund står jag där och håller upp någon bild av stilrena och återhållsamma funkisrum i svart-vitt med bara någon enstaka, noga utvald 60-talsdesignklassiker i grönt eller orange strategiskt utställd och deklamerar på fullaste allvar att "precis så här ska vi ha det!" Ha ha. Vi äger inte en enda 60-talspryl, utom möjligtvis någon slags ryamatta som jag snott från villavinden.