Idag var det dags för åttamånaderskontroll, allt gick bra förutom att hon nu verkligen inte tänkte befatta sig med och pincettgreppa några småpärlor på nåt löjligt snöre, hon skulle stirra på tanter. Allvarligt och lite misstänksamt satt hon där och vägrade släppa vare sig läkare eller rådistant med blicken. Annars gick hon fogligt med på alla dumheter de ville hon skulle göra och lät sig mätas och klämmas på (och naken dessutom!? The indignity!) Och sen, kom den oundvikliga standardfrasen som upprepas varje gång vi är där: jaa..., hon tycks ta efter mamma när det gäller längden... Det är tydligen det vedertagna och artiga sättet att påpeka att hon är en seriöst kort brud. Och att det är mitt fel.
- Men, men, men (vill jag alltid påpeka), jag kanske ser kort ut NU, men jag var en lång och reslig baby! Faktiskt. När jag berättade om det här för Agnes mommo, så instämde hon med eftertryck : Nänä, det är nog inte ditt fel, du var ju jättelång som baby, det där är nog mosters fel. Hon först var en kort baby!
Jag måste komma ihåg att påpeka det nästa gång vi är där.
Tuesday, August 16, 2011
Passing the blame
Upplagd av maria kl. 21:50
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 kommentarer:
What? Nå, skyll allt på mig bara. Jag tycker jag är en innocent bystander i det här fallet :)
(och hallå, du är ju faktiskt inte såå kort...eller?)
:) Nä, visst är jag säkert lite under medellängd, men inte så där att folk direkt stannar på gatan och pekar finger... ;)
Post a Comment