Någon ynka dag efter min hemkomst från bb så jublade jag triumferande på facebook över att jag varit UTE PÅ STAN och i pre-preggokläder no less! Det jublades tillbaka och nån tyckte att jag sku skämmas lite över att redan då få på mig vanliga kläder. Sedan tyckte ödet att jag nog verkade lite överdrivet kaxig, så jag överansträngde mig och fick så ont att jag knappt ens kunde stå och än mindre röra mig mellan butikshyllor och nu flera veckor efter får jag fortfarande inte på mig några fler av mina kläder än precis den där ena, ynka kjolen (fast i övrigt mår jag bra igen).
Eftersom jag mest har häckat i soffan bland halvtomma tuttflaskor och drivor av hushållspapper så har det inte känts som något stort problem, men nu börjar det onekligen gå mig på nerverna. Jag kan ju inte ha bara ETT PLAGG* som jag kan bege mig ut bland folk i! Är det inte lite väl mycket Utvandrarna över det? Nå, vänta lite medans jag drar på mig stadskjolen så kan vi åka sen. Och nej, jag vägrar befatta mig med några graviditetsrelaterade plagg whatsoever. Och mjukisbyxor av alla de slag är också bara acceptabla på barnvagspromenader i skymning och snöstorm. Jag behöver nya kläder, som inte skulle vara preggokläder, men ändå lite förlåtande, som man säger på tantspråk. Kläder som inte ställer några överdrivna krav på en midja, men som man ändå ser förhållandevis stylish ut i. Jag vet inte var man köper sånt och särskilt inte mitt i eftersviterna av nyårsrean, men jag känner hur huvudvärken kryper sig på bara jag skriver det här...
- My dear sir, would you bring me another one of those drinks, please?* Däremot har jag aldrig i mitt liv ägt så många par dyra och icke-noppiga strumpisar som nu. Varje gång jag kommer till stan och misslyckas med uppgiften att på under tio minuter (eller innan baby A. sätter igång med sin helt bedårande liggdans som betyder att snaaaart vaknar jag) köpa nåt nytt ute-bland-folk-plagg, så kompenserar jag med att åtminstone rafsa åt mig ett par strumpbyxor. Jag är övertygad om att det är något slags because I'm worth it-tänkande som slår lite snett där...
5 kommentarer:
Jag hoppas du inte uppfattade min kommentar som att du borde skämmas? Jag var nog bara imponerad och en smula förvånad :)
Jag har lite samma fasa då jag skrotat omkring hemma i leggins och mjukisbyxor hela jullovet- har jag månne jeans som är förlåtande då jag ska till jobbet imorgon? Fast jag köpte ju ett par nya i mellandagarna och de passade då, men "gammal" nummer också.
Neh, inte tog jag på nåt sätt illa upp... :)
Jag har nog inte ens vågat gå nära några av mina gamla jeans än, det var knappt att de ens passade före! Men i morgon ska jag försöka mig på en snabb stadstripp helt på egen hand (iförd sagda stadskjol då) och se vad det kan resultera i.
Åh, den där liggdansen hade jag glömt! Andreas brukade börja med den då han sovit 45 minuter, om man bara fortsatte gå och vägrade ta notis om honom somnade han ibland om...
Hoppas du hittar något trevligt!
(och förresten, baby A?)
Hej! Jag har aldrig skrivit här, så jag börjar som sig bör med grattis till barnet, och sen fortsätter jag med att jag gillade julkalendern mycket, och det gjorde även flera av mina vänner. Speciellt den sura tonårsräven i sovsäcken. Eller hur det nu var. Tack för den. Och gott nytt år, lite sent då.
Hej Moa och tack! Vad glad jag blir att du/ni gillar julkalendern, även om den blev lite halv i år på grund av barnafödsel. Och så kontrar jag med att jag gillar dina foton jättemassor (texterna också, förstås), men fotona, speciellt självporträttena är himla fina!
Post a Comment