and by the way, it wasn't curiosity that killed the kitty-umbrella

Helgen bestod av förkylning & snörvel, minutiös storstädning, glögg & praliner, nattlig snöstormspromenad, impulsshopping av ny mobiltelefon (i nyansen "kermitgrön"; eftersom min gamla tydligen allmänt ansågs som en relik från förra årtusendet*), övrig blandad shopping - dock ingen mössa, vilket hade behövts för den ovan nämnda snöstormspromenixen, 2 av förra julens storfilmer (jag säger inte att jag är snabb eller att jag har koll), varav jag gillade den jag inte trodde jag skulle tycka om och tvärtom, några julklappsfunderingar samt ganska mycket julkalenderangst (och t.o.m. eventuellt lite text).

Var helt vild i elektronikaffärerna, inte nog med att jag hittade inte bara en utan flera tänkbara telefoner - jag ville av någon outgrundlig anledning plötsligt HA ALLT: ny genomskinlig dammsugare (ehum?), ny tvättmaskin och Wii Fit-spel. Allt var blankt och fint och lyste. När jag dessutom stod och kikade intresserad på CD-spelare, blev så N. både glatt överraskad och samtidigt lite osäker och illa till mods. Han tag i mej och nästan ledde mig mot dörren.

- Tittar DU på cd-spelare? Åhå. Nu ska vi nog gå.

Jag hade inte ens hjärta att erkänna att anledningen till att jag hade tittat extra noga var att jag inte riktigt var säker på vad det var som jag såg framför mig. Så nä, nån cd-spelare behöver vi nog inte köpa, men åtminstone har min nya telefon ett pluppspel med hulatjej, en dansande krabba och 99 luftballoons i electronicaversion. Och så matchar den både min tröja och mina äppelmynthon.



* man vet att man alldeles tveklöst behöver en ny senast när man skäms för att kolla mess bland Åbos samlade språkvårdstanter.