Update: Nej, jag har ändrat mig; jag hatar ikea, jag hatar bemz

Jag vet inte vem som irriterar mig mest nu just: så fort jag har bestämt mig för att köpa något har det plockats bort från marknaden. Redan för flera år sedan ville jag köpa en ljusblå Karlanda-soffa, men då hade jag inte riktigt plats för den och när jag äntligen hade fått möjligheten att verkligen lyckas trycka in en sådan i mitt hem så fanns de naturligtvis inte längre i ljusblått.

Så för ett litet tag sedan så råkade jag märka att Bemz säljer ljusblåa klädslar (och jublade). Tänkte beställa en genast, men tyckte det var dumt att köpa en klädsel innan jag hade soffan så lät bli. Så vi åkte för att köpa en bäddsoffa som vi sedan skulle klä om med en sådan där fucking Bemz-klädsel, men när vi kom till ikea i lördags - surprise, surprise - så är Karlanda-bäddsofforna slut. Hela Karlanda-serien är på utgående, meddelar de ("eller, öh, det finns en beige klädsel kvar i Vanda", - JAMENSÅBRA!). Efter att ha bitchat ett tag så bestämmer vi oss ändå för att köpa en vanlig, liten Karlanda, trots att vi egentligen ville ha/behövde just en bäddsoffa, för att den var nedsatt med över 50% och för att den kommer ändå att se SÅ FIN ut med sina ljusblåa kläder.

I går skulle vi beställa överdraget så fanns färgen vi skulle ha plötsligt inte längre med på webbsidan. Kontaktade kundtjänsten för att fråga vad nu det här är och fick till svar att nej, den har de inte längre, de ber om ursäkt om det inte framgått tillräckligt tydligt... Och istället föreslog hon namnet på en annan färg SOM INTE HELLER FINNS PÅ WEBBSIDAN?!

Excuse me, jag tycker att man kan utgå från att om ett företag sänder ut tygprover så säljer de även detta tyg.

Så nu sitter jag här och känner mej upprorisk med en soffa som egentligen inte är den jag ville ha och i fel färg dessutom...

bra blogg

...har ni förresten läst veckans blogg på bloggen.fi? - alldeles underbar!

- 22

Om det någonsin mera kommer att finnas någon annan temperatur att vakna till än -22, ska jag samla ihop alla mina hemska nopptröjor och elda ett rituellt tröjbål. Lite som en påskbrasa men mycket mer triumferande och med en en doft av svedd ylle och polyester.

Jag föreställer mig att det kommer att bli något i stil med när mamma och jag fick spunk för typ 20 år sedan och under tjo och tjim eldade upp tre kubik mössor och halsdukar i bastukaminen. Scenariot påminde om när Jackson och hans buddies i Gilmore Girls till Sookies bestörtning skulle frityrkoka en kalkon och sedan tyckte att det är så hejdlöst roligt att de av bara farten friterade allt inom synhåll. Vi började också lite lätt med någon trasig socka och eskalerade sedan alltmer upprymt till att häva ner famnvis med"Petilmössor" så att det stod härliga till (Mommo var med i marthorna som mormödrar på den tiden plägade vara), för att sedan avsluta med att på ett ironiskt vis singla ner pappas fådda mössa med påskriften "Öljylämmitys - oikein" överst.

Det var onekligen varmt och gosigt i hela huset sen när pappa kom hem, lika delar olje- och mösseldning har den effekten.

Jag inser att jag låter som en pyroman nu men det är alldeles särdeles tillfredsställande att elda stickade persedlar för det knastrar på ett alldeles speciellt sätt.

... kissen har på det hela taget blivit ganska sassy och avancerad på senaste tiden. Nu för någon dag sedan när vi envist försökte truga på henne whiskas mjukmat (om katten själv får välja så hatar hon whiskas mjukmat mest av allt; hon vill ha whiskas torrfoder) enligt teorin att det inte kan vara bra i längden att uteslutande knastra frystorkad mat, så undrade hon ironiskt om husse hade drabbats av en stroke när han inte längre tycktes förstå henne och komma ihåg var the real food fanns.

Och i förrgår handlade hon mat för egna pengar (20 cent intjänade på affärsverksamhet och 50 cent med ursprung okänt) och var extremt kaxig över sin nya ställning som financially independent. Nu väntar jag med spänning på att hon skall börja intressera sig för aktuella frågor också, som familjens gamla katt som alltid med stort intresse bevakade alla tidningsartiklar om Öresundsbron.

Dagens roligaste fråga (ställd av blivande kattägare): "Men märker man då när den har löptid?"

He he he.

yey!

Lilla skåpet med glasdörrarna står efter alla om och men nu i tryggt förvar i hallen och väntar på att placeras fint i kväll. De som hade paxat det mitt framför näsan på mig hade inte kommit och hämtat det trots allt.

Kissen är mycket nöjd. Hon har lite tänkt att hon kanske kunde ha burhöns i det, hon har alltid velat ha sina egna kycklingar.

feels like laundry day

Jobbar hemifrån idag. Det går sådär. Och så tvättar jag. Det går jättebra. Jag älskar att tvätta, det är en min favoritsysselsättningar att ta till när inget annat riktigt vill lyckas. Tvättande är helt briljant på så vis att det kräver så fantastiskt lite av en: det sköter sig i princip helt själv och man kan göra något helt annat (blogga, mejla, dricka kaffe) och trots detta få duktighetspoäng för att man utför en hushållssyssla. Skit samma att man suttit och varit okoncentrerad och inte fått något gjort på hela dagen utan bara slösurfat runt tills man nästan svimmar av boredom över Britneys icke-hår och turerna kring Anna Nicole Smith och varför inte Vanhanens love life (DN har ju annars försett honom med vad som måste vara den ultimata sloganen nu så här i valtider: "Finlands statsminister gillar sex och potatis". Hoppas nu att han förstår att ta tillvara och utnyttja den, både catchy och lättfattlig och borde ju ge en bred folklig förankring om något! ). Pfff att man inte har presterat något av värde över huvud taget (och alltså känner lite helt befogad ångest över detta) för man har i alla fall tvättat!

Och så gillar jag doften av tvättmedel. Pure bliss.Snart får jag hänga upp saker, väntar med spänning.

Nä, okej. Fullt så roligt är det inte. Men nästan.

---

Eftersom det här nu har blivit husmorsbloggen så kan jag ju tillägga att jag är lite svag för klorlukt också. Jag har så sörjt över att vår flaska med vims skurpulver från ca 1977 (N. har antagligen fått den med sig hemifrån när han flyttade) tog slut för det var det enda som bet på vår hopplösa diskbänk. Men nu har jag lärt mig att det går nästan lika bra med flytande maskindiskmedel. Lycka! Instant simhallskänsla!

kitchen frenzy

Mina adrenalinutbrott av röjande är farliga: nu hittar jag helt enkelt inga grytunderlägg, skärbrädor och pannlappar att köpa istället för all köksutrustning jag slängde bort igår. Allt är fulare än det vi redan hade eller omotiverat dyrt eller båda två. Men oj vad städat det blev i skåpen, det blänker!Speciellt som N., som annars med kraft hävdar att han inte har några som helst känslor för några materiella prylar som inte har något nyttovärde, lite försynt smög ett antal blanka uddaföremål i rostfritt stål som jag redan rensat ut tillbaka in i skåpen.

Hämtmat from now on.

a fountain of wisdom and quaint knowledge - at you service

...ibland förvånar jag mig själv. Hur i hela friden kommer det sig att jag vet att "huolinta" betyder spedition? Laivanselvitys kunde jag också. Varifrån kommer alla denna obskyra kunskap?

Jag undrar ju nu jag har missat min true calling och jag har någon slags medfödd fallenhet för transport- och logistikbranschen som jag bara inte har insett och hörsammat?

Fast jag är rädd för att köra bil? Är det ett problem?

Ja, det är det förstås, så där rent generellt. Men jag menade med tanke på mitt ev. karriärsbyte?

Fast kanske ändå inte. Slö nu. Vill gå hem.

mera post

...och idag fick jag mina tygprover från Bemz. Det är ett rent nöje med posten nu för tiden, jag som aldrig annars brukar få något med posten får nu roliga grejer mest hela tiden!

Om man har en scruffy ikea-soffa som är i behov av nya kläder är det alltså hit man med fördel vänder sig om man vill ha något lite roligare än ikeas egna tre basfärger (rött/blått/beige). Det jag inte visste var att de skickar ut upp till 5 gratis tygprover om man registrerar sig. Så det blev jag ju tvungen att göra och idag kom fem små söta pyttelappar kommer instuckna i ett litet stilfullt ljusblått kort med vitt snirkelmönster...

Är bemz förrsten på något sett relaterat till bratz? De borde ju rimligtvis inte ha särskilt mycket gemensamt, åtminstone skulle man ju inte tro det, men deras logotyper är förvillande lika...

Nu borde jag bara köpa min bäddsoffa och så ska jag genast skicka efter en ljusblå klädsel åt den! Kattklösta fåtöljen Tullsta surar och känner sig åsidosatt och kräver 50-talsinspirerat blommönster, så kanske jag måste ta ett sånt också.

I'm a bad valentine..

Åååh, jag har fått paket på posten! Två stycken. Och kort också. Det är nästan som när Madicken hade födelsedag. Och jag som har inte köpt några hjärta-presenter alls och inte skickat några kort heller...

Jag är en dålig, dålig människa, fast glad över mina paket.

♥♥♥-hälsningar åt alla!

Nya blogger är så stirrigt och in-your-face att jag blir lite ångestfylld bara av att logga in, hence den låga bloggningsfrekvensen på senaste tiden.

Imorgon skulle man ha chans att se Husky Rescue här på Klubi i Åbo. Men jag vet inte om det är värt det? Jag inser att det är ett sånt band som jag kanske borde gilla, lite indie, tjej som sjunger, ganska mycket kakburkskänsla och the Knife-estetik i videorna. Checkmarks i alla boxarna. Men jag vet ändå inte? Jag tycker det är snyggt och så, men det känns lite för ljuvt och vänt, allt låter lite för lika, det där lilla extra som skulle göra det coolt känns som att det saknas? Kanske jag stannar hemma och är grympy istället, när det är on a school night n' all... Men skivomslaget är så snyggt och jag är sååå avundsjuk på namnet. Det skulle bli en helt briljant manga (tjej med grönt hår och superpowers och två talande hundar som räddar världen), synd bara att jag inte kan teckna det allra minsta lilla. Eller jo, jag kan rita en mink snett framifrån, men det är ungefär allt. Det kommer man inte långt med careerwise. Tror jag åtminstone.

En annan, helt orelaterad musikobservation: är inte det här en väldigt gammaldags video? Jag är inte någon stor Justin-fan, men är inte det här precis en sådan där ljuvlig, filmaktig vintagevideo som folk helt enkelt inte gör längre men som regerade på den tiden då man just hade fått tillgång till de allra första kanalerna som verkligen visade musik och man var helt tagen över detta fantastiska nya fenomen och bandade videokasetter med stympade videosnuttar från Sky Channel och Super Channel? Komplett med Heartline-hälsningar och allt. Den här skulle passa in perfekt med T'Pau och Madonnas Borderline och de där Umpa-lumpierna med mandoliner som sjöng den där låten som jag inte minns vad den heter... Yes, det skulle vara en perfekt match.

I found Nemo!

I ett anfall av tillfällig sinnesförvirring och allmänt söndagsröjande har jag slängt tio år av sköna hem-tidningar. Det känns sorgligt och otryggt och jag är hela tiden på väg ner i soprummet för att hämta upp mina vänner igen. Speciellt den med bilden på en liten lurvig hund som hette Piluff, det har bara gått tre timmar och jag saknar redan Piluff!

Gårdagens shoppingresa till Helsingfors var en monumental besvikelse - som vanligt. Alltid när det igen har gått ett tag sedan senast så börjar jag igen inbilla mig att Helsingfors ju är en stor stad, nästan lika stor som Stockholm, sådär och att det kommer att finnas en massa roligt där som inte finns här. Det är fel, det är inte det allra minsta lilla likt någon som helst storstad. Jag kände ingen dragning efter att shoppa någonting alls och det är ovanligt för att vara mig.

En liten tröst var att jag åtminstone hittade Nemo! Han var alldeles pikuliten!

avfrostning

Det har varit kallt nu hela veckan och jag vågar inte ens titta på ankorna kring Föri längre, jag är så rädd att hela ån plötsligt ska vara ett slagfält full av döda kvackar. Det är så obehagligt.

Var very domestic igår och frostade av frysen; slängde allt sådant som var av tvivelaktig kvalitet redan när vi frös in det, allt som inte gick att identifiera samt 7 olika paket med 2½ tortillor i varje. Något missriktad sparsamhet, kan man kanske tycka. Men det är så enkelt att bara hiva in allt som man inte vet vad man ska göra av. Och det blir onekligen mer av en utmaning och sport att inte märka något av det man stoppar in. Hittills oöverträffat överraskningsvärde måste ändå vara den där gången när min pappa skulle tina upp äppelmos åt de ivrigt väntande barnen och det istället visade sig vara något slags obestämbart skinkflott (djupfryst dopp i grytan - ny affärsidé, anyone?). Infryst for reasons completely unknown, men det fanns säkert en plan där någonstans, även om ingen längre vill kännas vid den.

Kissen secondhand-fyndade både Snellmans tunntunna kalkonskivor och ett alldeles oöppnat paket med fisktärningar med bäst-föredatum 26.11. Hon var mycket tillfreds och låg på soffkanten och spontanspann och rapade hela kvällen. Tyvärr lyckades vi i misstag också tina upp en hel påse med 13 syltbullar så att de inte gick att frysa om. Så om någon har tänkt komma på oväntat besök inom en nära framtid så skulle detta vara en bra tid att passa på.

always on the look out for new friends...

Har ni förresten läst om svanarna? Nu är det för sent att länka, jag är för slapp för att skriva om saker medan de ännu är aktuella och har något som helst nyhetsvärde (även om det är tveksamt i just det här fallet). Jag är helt besatt av svanarna och den lilla tant som i alla dessa år har roadat svanar i en ikea-kasse kors och tvärs genom Stockholm. Tydligen går det alldeles utmärkt att åka både taxi och tunnelbana i svansällskap. Bra att veta. Svanar ser ut att kunna väga en del. De har dessutom spretiga ben och långa halsar och det måste underlätta en hel del att kunna knyckla ner dem någonstans med handtag.

Min första reaktion var att hjälp, sån där kommer jag att bli - om jag inte har en familj utan lever ensam när jag är 67 så kommer jag säkert att ha änder i diskhon och halta ekorrar som har byggt bo i socklådan och vi kommer att frossa på dumle och nötter och halvmögligt bröd och när myndigheterna kommer för att bära ut oss så står Pappa Svan i dörröppningen och väser för allt vad han är värd. Det värsta är att jag inte ens vet om det känns som ett alltigenom dåligt scenario. Okej, just svanar tycker jag är lite hotfulla, men principen. Jag har ännu 30+ år på mig att övervinna min svanskräck, så det blir nog bra.

Förra veckans saldo: 3 födelsedagskalas, 2 hundvisiter, 2 restaurangbesök och en övernattningsgäst. Oh, all the excitement is starting to get to me... Snart kommer jag att bli helt odräglig och bara sätta huvudet oskyldigt på sned som vampyr-Willow vilse mellan världarna och säga Bored now med ett beklagande och frågande tonfall.