always on the look out for new friends...

Har ni förresten läst om svanarna? Nu är det för sent att länka, jag är för slapp för att skriva om saker medan de ännu är aktuella och har något som helst nyhetsvärde (även om det är tveksamt i just det här fallet). Jag är helt besatt av svanarna och den lilla tant som i alla dessa år har roadat svanar i en ikea-kasse kors och tvärs genom Stockholm. Tydligen går det alldeles utmärkt att åka både taxi och tunnelbana i svansällskap. Bra att veta. Svanar ser ut att kunna väga en del. De har dessutom spretiga ben och långa halsar och det måste underlätta en hel del att kunna knyckla ner dem någonstans med handtag.

Min första reaktion var att hjälp, sån där kommer jag att bli - om jag inte har en familj utan lever ensam när jag är 67 så kommer jag säkert att ha änder i diskhon och halta ekorrar som har byggt bo i socklådan och vi kommer att frossa på dumle och nötter och halvmögligt bröd och när myndigheterna kommer för att bära ut oss så står Pappa Svan i dörröppningen och väser för allt vad han är värd. Det värsta är att jag inte ens vet om det känns som ett alltigenom dåligt scenario. Okej, just svanar tycker jag är lite hotfulla, men principen. Jag har ännu 30+ år på mig att övervinna min svanskräck, så det blir nog bra.

Förra veckans saldo: 3 födelsedagskalas, 2 hundvisiter, 2 restaurangbesök och en övernattningsgäst. Oh, all the excitement is starting to get to me... Snart kommer jag att bli helt odräglig och bara sätta huvudet oskyldigt på sned som vampyr-Willow vilse mellan världarna och säga Bored now med ett beklagande och frågande tonfall.