welcome to the sideshow...

eller "har mamma klubba' kisse?!?

Ja, alltså, jag är ju inte den som vill säga hur andra bör leva men vill man prompt jobba hemifrån så kan man med fördel välja en dag då ens honkatt inte löper. Det blir så mycket trevligare då. Vi håller, allt i enlighet med bipacksedelns anvisningar, p-pilleruppehåll av någon slags hälsoskäl och istället lider allas psykiska hälsa grovt. Nytt är att katt av någon anledning fått för sig att det är okej att revirmarkera knutarna, liksom uppåt, på själva tapeten. Och detta upprepas dessutom 2 gånger inom ungefär en kvart. Där går liksom gränsen, det blev piller och ögonblicklig badrumsarrest.

Efter många högljudda protester blev det sedan tyst. Oroväckande tyst och oroväckande länge. Dålig matte med ännu sämre samvete blev orolig och undrade om kattskrället alls lever, och efter ytterligare än timme eller så blev jag tvungen att glänta försiktigt på dörren och kika. Yrvakna förvirrade ögon stirrar anklagande (Puh! Bra, bra.).

Lämnade dörren öppen och det gick igen kanske en timme så stolpar det ut ett ruggigt djur som ser sig förvånat omkring som om hon var på en helt ny, hittills osedd, plats. Tar några prövande steg rakt fram och häver ur sig att avgrundsvrål. Ser lite rädd ut själv och rinner sedan ner på rygg,nytt bröl. Repeat until exhaustion. Så håller vi på här. Nu är det arrest igen, hejbara!