borde sova, inte blogga...

Det är synd om sådana med både händelsefattiga liv och dålig fantasi, kombinerat med en lätt manisk läggning. Som jag. Då blir man tvungen att hela tiden bekymra sig så mycket över sin stackars blogg som inte får några nya fräscha inlägg så att man nästan inte kan sova för att man oroar sig så över allt som blivit obloggat... Man bara ligger där och vet att nu borde man verkligen sova för att orka jobba, men i själva verket ligger man där alldeles klarvaken med vild blick och och det enda man kan tänka på är "borde blogga, borde blogga..." Det är väldigt konstruktivt. Och på dagarna börjar man se på sina medmänniskor på ett koncentrerat och alldeles nytt sätt (hmm, är det där något jag kunde blogga om...? Snälla, säg nåt roligt/upprörande/kontroversiellt), men det mesta de säger är antingen extremt vardagligt eller annars totalt obloggbart. Otäcka människor!

Nä, skoja bara. Riktigt så farligt är det inte. Men ändå, visst borde man ju, bara litelite...

Repeat after me: borde sova nu, borde inte blogga...

varulvskaniner & blomkål

Det är bråda tider nu, vi är båda två helt upptagna med att rusa runt och suga upp småbunniesar i vår bunvac 6000 och rädda stadens blomkåls- och rovbestånd från doom & destruction. Det är mycket nu, nästan så att man inte ens hinner se Desperate Housewifes! Nya Wallace & Gromitspelet verkar lite klurigt att manövrera - rovorna bara yr hit och dit - men en bra grej är att man kan spela det tillsammans och blast:a grönsaker på varandra. Och så kan man suga på förbipasserande små tanter med sin vakuumsug. Då säger de: "You ruffian!" och hötter med käppen. Underhållningsvåld på hög nivå alltså.

Halloween

Pumpagubbar och marshmallowspöken.

My little pony 2

Det här är då förstås inte en shetlandsponny, men den illustrerar ändå ponnydrömmen ganska bra, tycker jag. Här är en häst som är bra mycket smartare än jag. Den stod med sina buddies i en ponnyhage i somras och fast jag försökte ge den gott gräs så vågade den inte riktigt sig fram till mig. Det var lite konstigt, tyckte jag, så jag lockade och viftade med mitt gräs och plötsligt kändes det märkligt obehagligt i kroppen och innan jag hade förstått vad det var kände jag samma otäcka känsla igen en gång. Sen kom min pojkvän och mer eller mindre drog bort mig därifrån och förklarade fenomenet elstängsel. Aha...

Min kompis och jag blev alltså tvungna att stå på flera meters håll och bara titta på varandra. Det var fint, men nästan lite sorgligt.

...

och det finns inte en så liten pseudohändelse att den inte skulle ha ett nyhetsvärde. Jaja, ska sluta nu...

The Great Pumpkin

... som jag har hemma har nu fått ett helt gäng småsystrar! På mitt skrivbord ligger två små orangea pumpor och en grön och en fläckig och de är så fina, även om det är lite bisarrt med prydnadsgrönsaker. Eller frukter?

Nu vill jag bara ha en lämplig outfit också så är jag redo att börja fira Halloween på allvar.

In the meantime

... medan jag finslipar min strategi för att bli en bra bloggare, läs my sweet sister istället! Hon är snäll och rolig, tycker illa om ohyfsade föräldrar & kan göra goda pajer.

Tittade på Majros...

Så hur gör man sen då? När man startat i stor stil och sen händer det bara inget? Hur lätt är det då att vara underhållande och intelligent och skriva saker som är fascinerande och tankeväckande och som verkligen berör? Det blir lätt lite något av "En kos dagbok" över det hela. Och kor är trevliga djur, det är inte det... Men alla andra, som bara bloggar och bloggar - vad skriver de om? Hur gör dom?

"Gick till jobbet. Stirrade ut genom fönstret. Åt Lunch. Jobbade lite. Gick hem. Åt middag. Städade. Tvättade. Tittade på tv. Gick och la mig. Sov. ZZZ"

kalaset tar sig

Hurra! Nu på förmiddagen har två kompisar jag inte har träffat på år och dag anmält att de kommer på mitt födelsedagsparty. Glad! Nu måste jag ut och köpa glitter & pärlor för att det alls ska kunna bli några partyhattar...

missriktad hurtighet

Nu har jag fått vinterskorna. De är mocka, så man kan inte ha dem när de regnar och tunna, så man kan inte ha dem när det är kallt. Så en Åbovinterdag när det varken är kallt eller regnar så är de säkert perfekta (haha- planerar kunna ha dem nån dag nästa september). Eftersom jag nu har fått Nya Skor som behöver plats tänkte jag nästan börja städa undan alla sommarkläderna igår (nu när det har börjat snöa så känns det också mer och mer osannolikt att vi ska få ett hastigt påkommet behov av att gå ut i flipflops). Tyvärr kom jag inte mycket längre än till att tänka på saken, för det första jag såg var jackan från i våras som jag använt kanske tre gånger och som ledigt kvalar in på listan över årets sämsta köp. Motiveringen till att jag skulle ta just den var något så konstigt som att den är "praktisk och så kan jag ha den när jag är i skogen och så..." Hur tänkte jag då? När jag är i skogen? När är jag nånsin i skogen? Och när har jag velat ha på mig något som är praktiskt?

vi tar den en gång till...

Som alla andra har jag nu också varit och inspekterat IKEA:s julutbud och kom tillbaka med hela bilen full av julgardiner, bollar och pynt och diverse onödigheter. Sen gick jag runt en hel kväll och sjöng "Snart så kommer julen, nu är julen hääär, lite mörk och kulen men ändå så kääär." Man kan sjunga den i falsett och vanligt, men allra bäst blir den om man gör den som de hemlösa i Karl-Bertil Jonssons jul: med lite dov alkoholiströst. Väldigt stämningsfullt. Efter de 400 första gÂngerna började pojkvännen leta på internet för att se om det finns fler textrader till den än de där två. Det finns det, men de är inte alls lika bra. Det är det där kulen som gör hela grejen…

erase/rewind

Ibland händer det att man befinner sig på stan på lunch och har en obestämd känsla av att det var något man skulle köpa men inte minns vad. Så var det för mig, jag var helt säker på att det var något jag bara skulle ha, så handlingskraftigt slet jag till mig 2 st. Zara-linnen och var vagt tillfredsställd ända tills jag kom tillbaka till jobbet och insåg att det var VINTERSKOR jag behövde.

Inte riktigt samma sak.

Epiphany/My little pony

Alla flickor vill ha en egen ponny, men för de allra flesta förblir det en ouppnåelig dröm. Förra veckan när jag satt på jobbet fick jag en plötslig insikt: för första gången i mitt liv skulle jag faktiskt kunna skaffa mig en egen ponny och ingen skulle kunna säga att jag inte får. Det skulle inte vara särskilt praktiskt eftersom jag bor i lägenhet, men ändå - en shetlandsponny? En liten med mjuk nos som travar glatt på sitt ponnyfält och kommer fram och buffas för att få äpplen. Tanken svindlar! Det är svårt att tänka sig att det finns något som mer definierar vuxenliv: man bestämmer själv om man har ponny!

Min syster säger att om man inte har haft kanin som barn så kunde det funka med en sådan också. Och det är säkert sant. Äppelåtgången blir mindre också.