i morgon: december!

Eftersom det är Doris gästinlägg som har den största chansen att mötas med jubel och kommentarer från allmänhet, så vill hon nu igen passa på att påminna om att i morgon så är det äntligen dags att öppna årets första lucka (och man ska inte bli besviken och orolig om Doris inte finns med där, det blir nog bättre sen...!).

mina lockar!

...glömde ju alldeles bort att visa hur det blev med high tech-locktången! Här isprinsessa på väg på party! I alldeles brunt hår.

bling bling

Här kommer nu äntligen de utlovade bilderna på julpyntet:

ostrategisk

Ibland oroar jag mig över att jag inte har några intellektuella intressen eller aspirationer över huvudtaget.

Vi kikade på nya brädspel i helgen. Det fanns många fina. N. tittade andäktigt på alla de tjocka lådorna med Årets Spel-utmärkelser. De var förvillande lika varandra: seriösa vuxenspel med minst 4 pluppar i kategorin strategi och uttänkta av någon tysk. Han ville ha dem alla.

Och jag? Jag ville helst ha ett som handlar om ett gäng tjyvaktiga skator som stjäl glittriga föremål av varandra. Man slår med en färgtärning och flyger runt i varandras bon och plockar på sig små brickor med bilder på olika slags skatter... Verkar hur roligt som helst!

Så, nån som har något bra spel att rekommendera?

jag vet inte om jag vill veta vem ni är...

I lördags skulle vi köpa potatis till vitlökspotatis och tänkte för en gångs skull göra det systematiskt. Så vi läste noga på plakatet som förklarade ca 20 olika potatissorters egenskaper och kom fram till vilka som skulle kunna funka i en gratäng. Sen kikade vi på de fyra-fem potatissorter som verkligen fanns i butiken och märkte att de bara skojade. Inga av de sorter som fanns på planschen fanns i butiken och tvärtom. Hahaha, jovisst, men...?

Det nya däremot, när man säljer potatis, är att man sätter ut odlarens namn, adress och foto ovanför respektive sort. Det är liksom som en kontaktannons tillika, very catchy! Vi var ju med så långt, problemet var bara när vi sen skulle ta av den som såg snällast ut (Förstås! What other way is there?)... För sällan har jag sett så många skräckinjagande män på en och samma gång!

- Jag kan inte äta de här hemska gubbarnas potatis, kved jag olyckligt, de ser alla ut som om de potentiellt har frun nergrävd i åkern! Och sen fick jag vända ryggen åt medan N. som är modigare valde slumpmässigt.

Huhuhu. Sedan hade jag en mardröm i natt: jag var Kitty och skulle fånga bovar och jag låg i ett snöigt dike vid landsvägen utanför min mormors hus och spanade på skummisar och sen kom det en bil körande och lyste mig rakt i ögonen och en gubbe med pistol klev ut och skulle skjuta mig. Jag var så paralyserad av skräck att jag inte kunde röra mig, fast jag var Kitty(!). Och tror ni inte att den mystiske pistolmannen såg ut precis som en potatisodlare!

Så snälla potatisodlare, försök le lite nästa gång det är dags att ta promobilder! Ni är säkert hur snälla som helst innerst inne, men nu drömmer alla barnen mardrömmar och vågar inte äta potatis.

shoppingproblematik

... en sak jag undrat över är att om man ofta brukar köpa puder av ett visst märke - skulle de inte då kunna låta bli att byta ut namnen på nyanserna hela tiden? Jag menar, puder känns ju inte som en sak som är lika trendkänsligt som t.ex. läppstift eller ögonskuggor, utan puder är puder och ska ändå inte synas, typ. Eller är det jag som bara inte fattar...? Jag tycker det är jobbigt att behöva prova och fundera och välja om jag råkar ha bråttom och vill kunna ta det jag är van vid att funkar.

För är t.ex. en nyans 02 med nytt namn samma som den gamla 02:an som hette nåt helt annat? Och vad är då vitsen? Att man ska bli glad och uppiggad över att ha fått nåt nytt att välja bland och därför mer shoppingbenägen, eller att man i förvirringen ska köpa nåt som man inte alls passar i och sen inte kan använda? För om det är så att man infört helt nya nyanser vid sidan av de gamla så är det ju bara att ge nytt namn OCH nytt nummer, för det är ju ingen större risk att siffrorna plötsligt ska ta slut?

nu har vi jul

..förutom all skönhetsvård hann vi också med att placera ut guttaperkatomten (the one and only!) och allt det övriga julkrafset. Ska lägga ut lite bilder bara jag hinner! Speciellt nöjd är jag med årets nykomlingar: ikea-ljuskronan och en lten grej som Milla och jag pysslat ihop med ståltråd och pärlor. Vi älskar ståltråd och pärlor båda två och jag är bara snäppet bättre än hon på själva pysslandet, så vi är ett utmärkt team och det är ganska sällan som vi sväljer något vi inte borde...

the teaches of Peaches

...vad ni än gör, akta er noga för avfärgning hemma om ni inte har en undertryckt inre clown i er!

Lillajulfest från jobbet i kväll, så jag tänkte jag skulle göra något åt mitt utväxta rödfärgade hår (som enligt all logik borde ha varit mörkbrunt, för det var vad som utlovades på förpackningen, men det är en annan historia). Så för att få tillbaka något som skulle likna min egen naturligt mörkblonda hårfärg så testade jag avfärgning. Vilket resulterade i ett glatt aprikosfärgat hår med alldeles underbart konstgjord ljusgul nyans på rötterna! Tänk Cyndi Lauper på True Colorsskivan så vet ni ungefär var vi rör oss. Det var definitivt inget hår att gå på julfest i utan mer vapphår (eller möjligtvis påsk-) - till och med katten såg road ut. Som tur var så hade jag även en förpackning brun färg hemma, så efter sammanlagt tre timmar så såg jag förhållandevis normal ut igen. Det är tröttsamt att vara fin. I kväll ska jag djärvt kasta mig över min splitternya, mycket högteknologiska locktång med vippor och spiraler och klämmor hit och dit och innan jag är färdig med den kan det nog bra hända att jag skulle vara glad åt att ha lite gult hår...

the return of the broccoli

Ännu om broccolin: vi var på Prisma och storhandlade samma dag som den firade sin dag och jag blev bara tvungen att köpa en bunt fast jag inte behövde broccoli till nåt, eftersom de bara låg där och inte ens visste om att det var fest och just deras dag - och ingen annan tog av dem, fast de just hade vunnit och allt!

Jag har överhuvudtaget ett något märkligt förhållande till frukt och grönsaker, jag vet inte hur många knöliga och sneda frukter jag har köpt genom årens lopp för att jag tyckt synd om dem. Jag är liksom den missformade fruktens räddande ängel. Dock drar jag gränsen vid sådant som är ruttet, även om det ju borde vara synd om dem också.

Igår blev vi alltså tvungna att göra vegetarisk pastasås. Dit gick en tredjedel ungefär. Så nu har vi ännu pity-broccoli kvar till två rätter till, och jag som inte riktigt gillar broccoli... Men idag på lunchen insåg jag att det kunde vara värre, man kunde t.ex. ha 4 liter avkok på kål, morot och paprika - "som innehåller nästan inga kalorier alls" - som väntar hemma i kylen... Eugh! Så långt får man inte låta värnandet om oskyldiga grönsakers välbefinnande gå.

inte skrämmas!

Häromdagen fick bloggen sitt första beställningsuppdrag; bloggens allra trognaste läsare ville ha något långt inlägg om vad som helst som skulle ta henne igenom den sista halvtimmen på jobbet. Den stackars bloggen har inte riktigt hämtat sig sen dess, utan funderar ännu på vad i hela världen den kan ha varit med om som skulle kunna bli en så lång story att den skulle ta en hel halvtimme att läsa? Sedan har det inte heller hänt så mycket värt att noteras den senaste tiden.

Programmet för idag är att skaffa något snyggt julfestligt plagg att ha ovanpå en svart klänning och nån lämplig grej att locka alldeles för kort hår med (någon idiotsäker mojäng, helst), att avfärga håret och sedan eventuellt färga det kaninbrunt samt städa hela lägenheten och plocka fram julgrejerna. Pust och stön och utmattning!

nedräkningen fortsätter

... bara en vecka kvar nu till lanseringen av Doris julkalender 2005!


Doris säger: Wow!

fruktblogg

Vem bestämmer månne och på vilka kriterier kan något sånt som årets grönsak (se nedan) utses? Personligen skulle jag vilja passa på att föra fram den mycket underskattade blodapelsinen som nominerad till årets frukt (fastän lunchbananen nu morrar ilsket i väskan). Då för miljoner år sedan när jag var liten fanns nästan all frukt bara på bestämda tider på året, så är det inte nu - nu finns allting hela tiden utom blodapelsiner som inte verkar finnas just alls längre. Blodapelsinsäsongen har krympt till ca två dagar. Alltså, blodapelsin som årets frukt och en rejäl statushöjning omgående, tack. Och ja, jag känner starkt i frågan...

Grattis!

...till broccolin, som enligt radionyheterna har vunnit utmärkelsen "Årets grönsak".
Hurra, hurra!

come undone

Oj. Efter en annars totalt grå och händelselös icke-dag så blev slutresultatet att vi ska fara och se Robbie Williams på Ullevi den 2.7! Såg att det hade släppts nya biljetter först vid sjutiden på kvällen och efter en del fixande och trixande och ringande och datorhaveri och ett litet, litet semigräl och platser som bara försvann under näsan på oss och telefonnumret felaktigt och kaos och stress och "oj-tryckte-du-nu-vad-hände?" så satt vi slutligen där med en bokningsbekräftelse. Sedan infann sig alla de förvirrade frågorna. Hur ska vi komma dit? Hoppas vi kan få ledigt? Hoppas de sparar biljetterna tills nån kan lösa ut dem???

Lite lustigt var att alla utom jag tydligen hade sett den där artikeln om de nysläppta biljetterna redan på eftermiddagen. I'm so slow, men ibland funkar det ju tydligen ändå...

Dalarna = Österbotten?

Igår kom jag mig äntligen för att se Masjävlar och jag tyckte det var helt hysteriskt roligt på den där pappans födelsedagskalas när det var tal om altaner. Först hade de en vanlig altan, men det blev för kallt, sen byggde de en glasverande och då blev det för vamt och så blev de tvungna att bygga en tredje, med bara tak.

Det kändes väldigt, väldigt bekant! Mina föräldrar leder klart den lokala altanligan i sitt bostadsområde och det finns nästan inte något hörn av trädgården som inte varit påtänkt för brädgolv i något skede... Nu senast utrymmet mellan garaget och huset: "för cyklarna att stå på". Där ser ni, det är ganska stately living att vara cykel hemma hos oss.

verkligheten kallar

Fyfyfy, efter en hel vecka av prefirande, postfirande och egentligt firande av min och andras födelsedagar och bio och teater och jättefina presenter och whatnot så sitter jag nu här och kan inte annat, som det så käckt heter, och nån sån där grej som hackar upp asfalten för att man ska kunna lägga ner kablar i gatan har nu tuggat på här precis utanför mitt fönster hela jäkla dagen. Min hjärna känns som finhackad lök och det är plötsligt väldigt mycket måndag.

Ett brutalt uppvaknande, I must say.

Och folk är ledsna, av varierande anledningar, det är svårt och att trösta och hjälpa, och jag är bortskämd som bara vill ha fest & kalas och inte alls orkar med nån vardag utan att bli rastlös. Och ute är det bara grått och sen till råga på allt såg jag att de nu kränger samma Nalle Puh-kalendrar som ifjol och de senaste fem åren. Vem vill ha samma kalenderbild flera år i rad? Hur svårt kan det vara att få fram en ny Puh-bild eller gjorde de hundra miljoner kalendrar när de ändå höll på och nu hamnar vi att äta gammal 1900-tals choklad i tre generationer framåt? Hu.

Tacka vet jag Bamsekalendern, måste köpa Bamsekalender snarast för att bli lugn och fin i själen inför jul. Och mera pysselmaterial, är skitdålig på att pyssla men älskar tillbehören och bara tanken på att jag överhuvudtaget äger pysselmaterial får mig att känna mig som en Mycket Kreativ Person.

bara en sak till...

När kan vi få slippa höra James Blunts banalt sentimentala You're beautiful på alla radiokanaler och i alla affärer och på bio före filmen och precis hela tiden? Snälla, bara vara mig till lags, säg att det är snart? (Och ungefär i de här trakterna brukar N titta förebrående på mig och säga att "du avskyr ju allt romantiskt", varpå jag svarar att det gör jag inte alls, det måste bara göras på rätt sätt. Det här är inte rätt sätt. Det här är inte ens närapå rätt, det här är bara förskräckligt. Och det allra värsta är att fast de slutar spela den på radion så kommer den att misshandlas av Sverigebåtstrubadurer i decennier framöver. För alla andra är romantiska och fina och tycker det är så bra. Jaja, men alla andra tyckte om the final countdown också, så de har inte så mycket case, tycker jag.

andra det är synd om?

Linda Skugge bloggar om hur fruktansvärt det är att att Ebba von Sydow bara tjänat 412 800 och varit "mkt underbetald". Jaha, och hur är det med oss andra då? Varför är just sådana som jobbar med att skriva i tidningar så himla speciella? Hur många tycker synd om just Ebba?

Neeej, jag är inte bitter och avundsjuk. Bara lite.

ångest

... fast sen är det ju den där födelseångesten också. Att man börjar bli för gammal för allt coolt och ändå känns det som om inget riktigt spektakulärt och storslaget ens har börjat hända än. Jag borde ha rest en massa och lyckats få ett bra jobb och tjäna en massa pengar och skaffat ett fint hus och kanske gift mig och fått en par-tre barn och - hjälp!!!

Istället har jag mest jobbat med tråkiga saker och studerat en massa - och det om något borde ju ha varit glam och party och mycket sprit&hångel&djupsinniga rödvinsdiskussioner, men tyvärr tycker jag att förhållandet mellan det förstnämnda och den rena tristessen och alla fullkomligt meningslösa men ändå stressande kurser är på nåt sätt sorgligt skevt. Och då gillade jag ändå att studera. Okej, paus för hyperventilerande nu... Och så tar vi oss samman, det är ju ändå kalas!

barbie girl?!

Jag fick en Barbie (fast egentligen heter hon Tessa) i födelsedagspresent?! Blev alldeles fnissigt förvånad, för tror att det är typ 27 år sedan jag senast fick jag en Barbie till födelsedagen. Men hon har lite indiestil med långt brunt hår och vinröd sammetskavaj och smälter nog säkert bra in gemenskapen hemma... Dessutom fick jag ett headset till datorn (om nån är intresserad av att ringa utan rundgång) och ett jättefint silverarmband. Och jordgubbar och champagne till frukost! Jag sa åt N att det här tyckte jag var en bra idé, det här med champagnen, det här kan vi införa som tradition, men han missuppfattade och trodde att jag menade alltid när det är födelsedag, fast jag egentligen menade alltid på fredagar...

Och igår såg vi nya Harry Potter-filmen, den största behållningen var den lilla tjejen i publiken med stram svart skoluniformsdräkt och gul och röd skolslips och så my darling Jarvis! Åh, vad jag har saknat Jarvis! Men man fick bara se honom någon futtig liten sekund - det var lite fult gjort.