running up that hill

...och fram till den där skylten, men inte en meter till sen! 

Vi har börjat springa. Eller, rättare sagt, vi har köpt nya, fancy skor och masat oss runt en 2,5 km lång runda två-tre gånger. Den första gången låtsades vi inte ens springa, så jag antar att två gånger är närmare sanningen. Vårt system är en intrikat formel som inkluderar en del springande men promenad förbi där Söta Katten bor, ifall den vill hälsa, promenad ifall man möter Fina Hundar (ifall de vill hälsa) och säkerligen också promenad alltid när man möter någon annan som ser fin ut och verkar vilja hälsa eller man annars bara inte orkar. Vi möter aldrig några söta och fina individer och ingen vill hälsa.

Dessa två, ehum, "joggingturer" har enbart stärkt mig i min övertygelse att springande verkligen är en alltigenom motbjudande upplevelse, excuse me for saying so, men jag tycker verkligen det. Det finns liksom inget osexigare och ovärdigare än att med dålig kondis och sladdrig mage lufsa fram genom ghettoförorten.  Det är knappt så man kan ta in själva tanken på det.

- Men känns det inte BRA?, utropar N. där han lite nonchalant joggar baklänges några steg före mig.

- Nej, inte nånstans. 

Divaani

Jag har nu köpt två nummer av nya inredningstidningen Divaani, som liksom den danska föregångaren Bo Bedre främst tycks gå ut på att kränga svindyra italienska sittmöbler som ser obekväma ut men som otvetydigt ser ut at vara som gjorda för att passa bra i ens 80 m2 stora vardagsrum som annars går mestadels i rå betong.

Problemet är att Bonnier då i gengäld har dragit bort Bo Bedre från den finska marknaden, och det känns ju lite problematiskt. Om jag ska stå ut med så där mycket avskalad och kylig design så behöver jag åtminstone danskan. Jag vill läsa om hur de chic:a danskorna som jobbar med mode/inredning/design/reklam och alltid är iförda lång, blommiga klänningar och deras snygga fotografmän fluffar sina "puder" och placerar ut sina "kurver" och skapar sin enormt överdödiga "hyggekrog" nånstans i sin drömmebolig alldeles invid Öresund, men istället har jag nu nån jäkla näverslöjdande JuhlaMokka-tant som sitter och myser i sin bastukammare vid stockstugan i Lojo.

I Danmark är det hygge och Bullerbysommar nästan jämt! (bild ur Boligmagasinet.)