the joys of the radhusliv

Hej - det är tänkbart att jag alldeles har slutat blogga, väldigt ofta ser det inte bättre ut. Alldeles extra tydligt är det att jag inte kan blogga vid minusgrader, det är som om att när jag en gång väl har etablerat att det är kallt och skitkallt och snöigt och blåsigt och på alla sätt rent av för överjävligt, så har jag liksom inget mer att säga... Allt är redan sagt, det finns inget att tillägga. Men kolla nu, nu utlovas det plusgrad och jag är helt oresonligt spänd och förväntansfull inför utsikten till snöblandat regn! Det är lite sjukligt, jag vet.

Och imorgon är det fredag, och då har husbolagets busybodies bestämt att vi ska ha snöröjningstalko på taket - på en fredag kväll! Det är då man tänker att det där att bo i lägenhet inne i stan nog inte var så dumt ändå.

rastlös

Har placerat mig själv på någon slags permanent stand-by i väntan på att världen ska bli varmare och på det hela taget en mera dräglig plats. Igår var vädret det varmaste det har varit på månader: bara - 2. Småfåglarna dök upp igen, jag har inte sett dem på evigheter och trodde att alla var döda, Viiru låg kollapsad på magen i en snödriva (har inte sett honom på evigheter, trodde att han...) och jag klädde mig i tyllkjol och målade alla naglar i knallgult. Vår egen katt var ute på gården en lång stund, visserligen utplacerad på en varm pinnstol och inga tassar vidrörde någonsin det motbjudande vita - men ändå: ute. Alla bjöd vi till bäst vi kunde och ändå var det minus 11 i morse igen.

Tar den här s.k. Riktiga Vintern (TM) någonsin slut?