the thought of a title just exhausts me, sorry

Efter att jag dystert hade övergett tankarna på att bli fashionable i sommar, ägnade vi resten av kvällen åt lite manuell snösmältning (helt i enlighet med devisen desperate times call for desperate measures), åt goda små ostfyllda, eh..., paprikor (?). Jag vet inte vad de riktigt var: små runda chilisar, kanske, men inte speciellt starka, utan mer söta? Vad heter sådana? Sådana vill jag odla, tillsammans med alla miljoner andra saker som inte blir till något och inte ger någon skörd. Vi såg också första avsnittet av familjen Babajou på SVT play. Obs, titta, titta! - jag tror det kan komma att bli jättebra. Den naiva fascinationen med "Afrika" som alla etniskt svenska rollfigurer har i serien är helt underbar: man vill så väl, men det blir lite som det blir.

Och så läste jag upp mig på bloggen black ascot som jag hittade via Therese, den känns som Bertolucci-filmen the Dreamers, fast i bloggformat och med moster/stepmonster av Miss Havisham-typ, 750 klänningar och fem kakelugnar. Åh!