Tuesday, September 21, 2010

rådis

Jag tror det blev rätt oavgjort mellan mig och rådgivningen idag: lyckades uttrycka mitt missnöje med hur vi bollas mellan nya människor precis vareviga gång och bli av med nån slags oanmäld sjukskötarpraktikant som plötsligt bara dök upp ur ingenstans (fjärde nya sjukskötaren på lika många besök), men sen å andra sidan så var läkaren helt fenomenalt ointresserad av de krämpor och symptom jag försökte beskriva.

- Jaja, men annars är allt bra då?, envisades hon innan hon demonstrativt vände sig till N. och undrade hur HAN hade mått då.

3 kommentarer:

Fru Tallund said...

Men blä, där vill man ju bli både sedd och hörd! Jag läste först fel och trodde att DU frågade N hur han mått då tanten envisades med "allt annat". Självklart är det ju viktigt hur pappan mår och har det, men det är ju ändå i dig babyn växer och rör sig.

Jobbigt också med personalbyte i alla vårdsituationer, man ska ju liksom dra allt så noga varje gång då.

Fru Tallund said...

Men blä, där vill man ju bli både sedd och hörd! Jag läste först fel och trodde att DU frågade N hur han mått då tanten envisades med "allt annat". Självklart är det ju viktigt hur pappan mår och har det, men det är ju ändå i dig babyn växer och rör sig.

Jobbigt också med personalbyte i alla vårdsituationer, man ska ju liksom dra allt så noga varje gång då.

maria said...

Jo. Om man dessutom lägger till att två olika människor har utfört våra två ultran, så är vi uppe i sex pers på sex besök där. Och det känns... mycket. Det känns som om man aldrig liksom kommer till det man verkligen ville ta upp.