Monday, September 21, 2009

the point of no return

Gaah, vad mycket folk det var överallt under gårdagens stora loppisrunda - det märks att sommarstugesäsongen börjar avta lite och att de vanliga butikerna inte får ha öppet längre (fast i går var det Åbodagen så kanske de/vissa hade öppet i alla fall?). Anyway. Söndagsstängt är ett otyg. I ren desperation över att bara sitta hemma blir man tvungen att tokshoppa på loppis istället.

N. påminner mig alltid då och då om hur jag var förr, alldeles i början min loppiskarriär - någon gång i samband med att UFF fick dåligt rykte och vi flyttade ihop två redan kompletta hem och plötsligt hade fler ljusstakar, soppskålar och glasunderlägg än någon människa klarar av att hantera. Hur triumferande glad jag var när jag proppade mina loppispengar i en liten burk och självsäkert proklamerade att jag skulle aldrig börja köpa på mig något mer skrot, nej, nej, jag ska bara sälja mina gamla avlagda grejer åt andra och själv vara karaktärsfast och smart. Haha. Sen gick det som det gick: sen dess har jag dragit hem hur mycket färgat glas som helst, vintagemjukisdjur jag tyckt synd om, udda prydnadsföremål, krimskrams i parti och minut. För nåt år sedan tog jag det första förrädiska steget och började snegla på möbler och om de möjligtvis skulle få plats i bilen eller inte. Oftast har de fått plats i bilen, det har ibland bara varit lite si och så med om de egentligen fått plats hemma. Och under hela den här slippery slope-utvecklingen så har jag rättfärdigat mig själv med att åtminstone köper jag inte kläder, för jag har alldeles fullt tillräckligt med kläder ändå utan att dra hem en massa konstig noppig lump som andra inte gillat, etc. etc. Så länge jag inte har köpt kläder har jag ändå på nåt sätt fått godkänt.

Men nu, igår, tappade jag fotfästet helt, och i enlighet med principen att om man ska frångå alla sina principer så bör man åtminstone göra det med besked, slog jag igår till på Manhattans i särklass dyraste lump, en grå sidenklänning från Designers remix.



Nu har jag investerat i nåt slags speciellt fancy tvättmedel som ska funka på siden och hoppas verkligen, verkligen att den överlever!

4 kommentarer:

Siv said...

Hjälp vilken fin klänning! Och på Manhattan, jag brukar tycka att standarden är ganska låg där.
Det var bara Andreas som fyndade kläder då vi gjorde loppisbesök i söndags, men han hittade å andra sidan två par byxor för 2€.

maria said...

Kiddiekläder brukar det ju finnas hur mycket som helst, och speciellt baby-/småbarnskläderna brukar kunna vara i jättebra skick också - jag antar att många får en hel massa kläder de adrig ens riktigt hinner använda, så där tror jag säkert att man kan fynda.

Lia said...

Å, den där klänningen såg jag på Manhattan! Klämde lite på den och tyckte att den var såå fin, men lät den hänga kvar...grattis till ett bra köp!

Orange said...

Jag å andra sidan blev lite stolt då jag såg en blus som jag (kanske) lämnat in till Röda Kors-loppis betingade hela 4 euro. Dessutom var den såld innan jag gick hem. Yey!