Tuesday, February 13, 2007

Nya blogger är så stirrigt och in-your-face att jag blir lite ångestfylld bara av att logga in, hence den låga bloggningsfrekvensen på senaste tiden.

Imorgon skulle man ha chans att se Husky Rescue här på Klubi i Åbo. Men jag vet inte om det är värt det? Jag inser att det är ett sånt band som jag kanske borde gilla, lite indie, tjej som sjunger, ganska mycket kakburkskänsla och the Knife-estetik i videorna. Checkmarks i alla boxarna. Men jag vet ändå inte? Jag tycker det är snyggt och så, men det känns lite för ljuvt och vänt, allt låter lite för lika, det där lilla extra som skulle göra det coolt känns som att det saknas? Kanske jag stannar hemma och är grympy istället, när det är on a school night n' all... Men skivomslaget är så snyggt och jag är sååå avundsjuk på namnet. Det skulle bli en helt briljant manga (tjej med grönt hår och superpowers och två talande hundar som räddar världen), synd bara att jag inte kan teckna det allra minsta lilla. Eller jo, jag kan rita en mink snett framifrån, men det är ungefär allt. Det kommer man inte långt med careerwise. Tror jag åtminstone.

En annan, helt orelaterad musikobservation: är inte det här en väldigt gammaldags video? Jag är inte någon stor Justin-fan, men är inte det här precis en sådan där ljuvlig, filmaktig vintagevideo som folk helt enkelt inte gör längre men som regerade på den tiden då man just hade fått tillgång till de allra första kanalerna som verkligen visade musik och man var helt tagen över detta fantastiska nya fenomen och bandade videokasetter med stympade videosnuttar från Sky Channel och Super Channel? Komplett med Heartline-hälsningar och allt. Den här skulle passa in perfekt med T'Pau och Madonnas Borderline och de där Umpa-lumpierna med mandoliner som sjöng den där låten som jag inte minns vad den heter... Yes, det skulle vara en perfekt match.

4 kommentarer:

linda said...

a little piece of heaven?

Anonymous said...

Jag tycker du ska gå på Husky Rescue, låter ju precis för dig:) Skit i schoolnight, lite rebell är du väl?!:)

maria said...

Linda: Jaaa! Men förstås!

Enola: Ja, men du borde ju vara med?! För mej hör din närvaro liksom till alla sådana där yet another obscure band-experiences där alla liksom verkar känna varandra och bandet sedan typ dagis.

Anonymous said...

jo, skulle ju va himla kul, kan ju bli svårt kroppsligen, men in spirit?:) Det är till att va rebell på helger nuförtiden:)