Wednesday, February 22, 2006

os

Jag inser att det bör kommenteras på något sätt, om inte annat så för att bevisa att jag, åtminstone ibland, också lever i samma värld som er andra. Så nej, i motsats till vissa har jag klarat mig förunderligt väl från att dras ner i det beryktade os-träsket. Som min syster så vist påpekade häromdagen. "Jag visste att det var du som ringde, ingen annan skulle ringa mitt i ishockeyn."

Jag är plågsamt medveten om att det här ett personlighetsdrag som allmänt ses som djupt suspekt. But I really couldn't care less. Jag inser att det är en fin tanke med globalisering och att vi alla över hela vintersportvärlden sitter som klistrade framför våra respektive burkar och fascineras över samma mystiska curling (är det en sport? really, truly?), utom en viss expressenreporter som ser det hela live och mest oroar sig över om hon någonsin kommer att hitta tillbaka till sitt hotell. Sån skulle jag också vara. Sån är jag också. Jag vill veta var wc finns, hur man kommer hem på natten och att lakanen alldeles säkert är rena. Gud att stå ute i regnet mitt i natten i ett främmande land för att man hamnat skriva om curling.

Fast jag har tittat. Jag såg invigningen för en kompis gästade och jag tänkte att hon kanske ville se den, för hon är mer normal och trevlig än jag och sen såg jag en halv ishockeymatch för N. mutade mig med chips. Chips hör tydligen till när man ser på ishockey. Öl skulle egentligen också ha hört till, men butiken säljer inte öl efter kl 21...

Sen så kan mitt sportintresse helt plötsligt blomma upp, men det gäller att vara snabb för att hinna lägga märke till det för i vanliga fall är det av en snabbt övergående karaktär. Under VM 1987 hade jag t.ex. en crush på Andy Grünenfelder som kom 4:a i någonting och det var syndast om honom i hela världen för han tog ut sig så och så fick han inte nån jäkla medalj ens utan det var nån trist svensk, förstås. Jag klippte ut en liten suddig bild på honom ur Vasabladet och var extremt fascinerad av längskidåkning i kanske tre dagar. Men så där i allmänhet så är jag lite som Ferdinand, jag bryr mig inte om all the fuss och lek ni bara jag får vara ifred.

1 kommentarer:

Anonymous said...

Om du inte satt på tvn hade jag nog gladeligen klarat mig utan os-invigningen för jag hade helt glömt bort att det började nåt sånt. Själv dock lite förvånad att jag inte är mera intresserad, brukar ju va duktigt att se på stora evenemang, men kanske det bara gäller sommar-os,hm?!