a.k.a. marias ponnyblogg; en blogg skriven i väntan på att mitt glamorösa filmliv ska börja, handlar om allt möjligt men sorgligt lite om ponnysar
Tuesday, November 01, 2005
your personal shopper
...kan meddela att Stocka nu håller på att plocka fram julsakerna på allvar. Det luktar alldeles nymålat och hundratals tomtar bligar från alla hörn. Skoj! Det som bekymrar mig bara är att det inte i år heller finns några sådana där små tomtar med kroppar av sånt där piprensliknande material. De brukar ha sällskap av små kottar eller en bit plastgranris eller nåt annat skoj och så har de rosiga kinder i ett sånt där skumt material som vittrar sönder med tiden. Sådana som fanns när jag var barn på sjuttio-åttiotalet. Nu finns det bara stora dyra tomtar i sten och porslin och lera och jag vet inte vad. Vem vill ha tomtar som är stora som en genomsnittlig sällskapshund? Vad var det för fel på de där små piprensgubbarna? Tillverkas de inte längre? Någon som vet?
Guttaperka, heter väl materialet. Vilket fantastiskt ord! Guttaperkatomtar.
ReplyDeleteJoo, det gör det! Jag föreslår att vi startar en folkrörelse för att främja guttaperkatomtarnas återkomst!
ReplyDeleteLeve guttaperkatomtarna!
ReplyDeleteFörsökte googla guttaperkatomtar just, men nada! De har förvunnit ut i det obskyra...
ReplyDeleteMed två k:n, "guttaperkka", får man napp - inklusive några bilder på tomtar.
ReplyDeleteMaterialet kommer tydligen från växten Palaquium gutta så det är ytterligare något exotiskt att odla.
Jag kan börja odla mina egna tomtar?! Eller åtminstone det åtråvärda tomtematerialet...
ReplyDelete