Tuesday, December 06, 2011

förvirrade tankar om föräldraskap och (o)mognad

Angående den här diskussionen hos esmes mamma:

Eftersom jag var med alla mått mätt "gammal" när jag blev mamma åt min ettåring, så har jag också fått min beskärda del av mer eller mindre uttalade antydningar om att "när (om) du blir förälder så kommer du att förstå", men liksom också esmes mamma så måste jag säga att de där stora insikterna till största delen har uteblivit. Jag är precis samma person och precis lika mycket mogen eller omogen som jag var innan lilla hon kom. Jag älskar henne massor och jag har ju tvingats bli "vuxnare" på ett rent administrativt/praktiskt plan: vi stiger upp kl. 7 oavsett om det är vardag eller helg, ser till att hon får mat och att vi är hemma efter kl. 20 på kvällarna när hon ska sova. Så livet är definitivt mer inrutat i och det är hon och hennes behov som sätter ramarna för vad vi kan göra. Sen ser jag nog antagligen betydligt mer sliten ut också, men mentalt? Nja, jag tror nog inte riktigt på den där teorin om att föräldraskap är det enda som får en att växa upp och mogna "riktigt på riktigt, så där så att det räknas även i andras ögon. Om man blir förälder som riktigt ung, dvs. i brytningstiden mellan ungdom och vuxen, tror jag absolut att det kan vara så, att man pushas att ta det där steget över till vuxenvärlden lite tidigare än man annars gjort och att kompisarna som blir kvar kan kännas som yngre och mer omogna, men efter tjugofem, trettio? Jag har aldrig riktigt förstått det där behovet av att lyfta fram föräldrarollen på det sättet.

Sedan tänker jag också mycket på fina, fina Annika, som drabbats av nåt så ofattbart skrämmande och hemskt och som ändå orkar både skriva och engagera sig i andra och jag hoppas så att hon blir frisk och i framtiden får möjligheten att vara någons mamma. Dels för att det är något som jag verkligen unnar alla som vill det och dels för att det känns som att just hon skulle vara så himla bra på det.

0 kommentarer: