Sunday, September 10, 2006

Hesa och Runsala

För första gången i mitt liv har jag varit på ikea och inte köpt så mycket som ett paket servetter, och redan det är ganska anmärkningsvärt, men ännu mer konstigt var att jag inte ens hittade en enda liten sak jag ville ha! I och för sig så var jag kanske lite omtumlad och skuldmedveten efter min tidigare hejdlösa shopping-extravaganza inne i city (blev tvungen att tröstshoppa fina men onödiga kläder i ren panik över att jag bara gick vilse inne på Stockmanns hela tiden. Jag förstår inte, jag har varit där hur många gånger som helst men hittar fortfarande lika förbannat dåligt. Hur man än går så hamnar man i en återvändsgränd med bara slipsar. Hur tänker man då man beslutar sig för att designa en butik på det viset? Jag fattar inte, det är helt hopplöst att hitta där och dessutom är det otrivsamt). Eller så är det mitt nya, mogna jag som har vuxit ifrån ikea eller så har Kamprad och co. misslyckats kapitalt i år. Mycket märkligt i vilket fall som helst.

Vi lyckades fiffigt nog tajma vår resa till samma dag som ASEM-mötet, vilket vi inte riktigt insåg innan vi redan bestämt oss för att IDAG tar vi bilen (gör vi aldrig annars, vi brukar ta tåget) och redan var 100 km på väg. Hela centrum verkade mer eller mindre avstängt så vi blev tvungna att ta the scenic route, men sen hamnade vi ändå väldigt centralt på ren tur - perfekt. Alla andra hade dessutom förstånd nog att hålla sig borta så man fick köra ganska ensam. Jag börjar dessutom äntligen få känslan av att hitta i centrum (förutom då inne på vissa butiker) så det känns ju som ett framsteg, det har alltid känts lite dumt när man hittar typ överallt i Stockholms centrum och glatt promenerar fram och tillbaka överallt, men i Hesa blir man lätt ängslig så fort man inte har antingen tågstationen eller Stocka inom synhåll. Jag rekommenderar annars internationella toppmöten om man är intresserad av att bonga poliser - jag har aldrig i mitt liv sett så många poliser på en och samma dag, jag visste knappt att det fanns så många? Det var lite nordirlandstämning över det hela, speciellt när jag höll på att försöka ta mig över ett övergångställe och hamnade mitt i en busslast med baskerklädda gränsbevakare. Fast den nordirländska polisen åkte i.o.f.s. inte skolresebuss, utan små pansarbilar.

I dag var vi ute på Runsala och jag passade igen på att peka ut vilken typ av hus det är jag gillar, så där för säkerhets skull om det skulle ha blivit oklart.



Nu har jag både ekollon och fina solrosor. Nästa sommar hoppas jag ha någonstans att planera mina små babyekar.

1 kommentarer:

Anonymous said...

Helsingfors är hemskt, jag lär mig aldrig hitta där. Dessutom skrattar min käre make alltid hånfullt åt mig då jag från järnvägsstationen är på väg till Salutorget men istället försöker gå mot Kajsaniemiparken (det händer varje gång, det är något underligt med gatorna där åt Kajsaniemihållet). Nä, Stockholm är mycket trevligare...